Alva har lagt till sig med en riktig trist ovana. Ja om man nu kan räkna två tillfällen som en vana eller ovana då. Men hur som helst - hon har bitit två kompisar i kinden på sistone. Båda gånger så att det blev märken men lyckligtvis inte så att blodvite uppstod. Dessutom småbits hon ganska ofta på mamman, inte alls lika ofta på pappan.. Förmodligen inte helt ovanligt att barn håller på så men det skall ju helst inte fortsätta. Hur skall det gå på dagis om ett par månader om hon käkar på sina kompisar hela dagarna?! Några erfarenheter och tips på avvänjnings-metoder?? Eller snarare vad kan man göra för att undvika att det blir en dålig vana på riktigt?
Glupska Alva med dom vassa tänderna. Iklädd fina tröjan som farmor stickat!Detta med bloggannonser verkar vara ett hopplöst problem. Ingen verka ha en taktik som faktiskt funkar (ger lite återbäring som jag som sagt gott tycker Alva kan få för besväret). Några (Ung mamma, Granis, Josefin) verkar ha fått speciella erbjudanden helt enkelt för att de är väldigt populära bloggar. Men i övrigt har jag inte fått några bra tips. Och eftersom folk brukar vara snälla och dela med sig så gissar jag att det helt enkelt inte finns några annonser som är rimligt rättvisa mot bloggaren med mindre att bloggen är enormt välbesökt. Så tillsvidare blir det att hoppas på att läsarna intresserar sig för google-blajet och inse den krassa verkligheten. MEN vi tar fortsatt gärna emot tips på annonsprogram etc som kanske kan funka!
[uppdatering] Tailsweep var faktiskt ett tips jag fick av Josefin, nån med erfarenheter??
Andra bloggar om: barn, poker, grabbkväll, bitas, blogg, bloggannonser, google,
villken söt bild :D:D
SvaraRaderaMin Simon som är prick ett år äldre än Alva har varit ett riktigt bitbarn. Mest bet han sin pappa men även sina syskon och mig. I början sa vi ifrån väldigt. Sen fick jag tips av någon att inte göra så stor grej av det (tror att det var Camillas lockar) och då blev det mycket bättre. Kanske låter konstigt men det fungerade på Simon.
SvaraRaderaDet blir säkert bättre om inte annat när hon kan uttrycka sig bättre med ord!
Det där med att bitas är verkligen ingen lätt eller roligt grej... Båda mina barn har blivit bitna på dagis och det är inte särskilt roligt varken för dem, mig eller för det bitande barnets föräldrar (som ofta skäms nåt grymt). Men det viktiga är inte göra för stor grej av det hela! När det händer ska man säga "nej, inte göra så" och ta bort det bitande barnet. Men mycket mer än så går inte att göra! Det funkar inte att skälla och banna direkt. Då blir det dessutom en "rolig sak" för barnet eftersom föräldrarna reagerar så annorlunda.
SvaraRaderaIsak bets förut (när han var runt 11 mån). Då knäppte jag till honom över läpparna (löst!) så att han fattade att det där inte var okej. Nu har han slutat helt.
Tjena hallå, har läst din blogg ett tag till o från och aldrig kommenterat riktigt.
SvaraRaderaVa söööt hon är. Man smälter nästan =)
blev lite fel i förra :P
SvaraRadera"Cassie" och min blogg är www.cassi92.blogg.se
ha de =)
Aha, inte skulle jag gissa att det funkar bättre att låta bli att göra en grej av bitande. Låter dock vettigt. Tack för engagerade svar!
SvaraRaderaHej! Jag tror inte jag bets nar jag var liten daremot var jag otroligt aggressiv - slogs, rev, drog osv. Eftersom dagiset inte visste vad de skulle gora med mig blev jag isolerad fran de andra barnen tillsammans med en pojke som bets och ocksa var aggressiv. Detta resulterade i att jag tills idag har arr (bitmarken) pa handlederna, aven om jag nu ar nastan tjugo ar gammal.
SvaraRaderaNar detta hander maste man pa nagot satt vanja av barnet, tror jag, for annars kan barnet ha problem nar det kommer upp i grundskolan osv.
Lindas tips verkar vara bra, hoppas det fungerar! For Annicas tror jag inte kommer fungera - sager man inte till, uppmarksammar man inte problemet pa ratt satt (sa som det var i mitt och det andra barnets fall) sa kommer ju barnet inte veta om att det gor nagonting fel och da kommer det automatiskt att fortsatta.
PS. Alva blir bara sotare och sotare :) Pratar hon nagonting?
Jag menar självklart att man ska markera att det är fel men inte göra en så stor sak av det. Jag tror att Alvas pappa förstår det!
SvaraRaderaAlvas pappa lyssnar alltid, inget är någonsin givet med tanke på att varje barn är helt unik men det är bra med tipsen, ger uppslag att testa o se vad det ger för verkan. På det viset har bloggen varit en inte alls obetydlig del av min egen fostran till pappa!
SvaraRaderaOm man märker att beteendet upprepas, vilket det gjorde för oss, skall man som förälder, enligt vår BVC-sköterska, ligga ett steg före och hela tiden under en 1-2 veckors period finnas så nära barnet att man hinner stoppa innan något händer. Detta för att skydda båda barnen, dels det som kan bli bitet och dels det barn som biter och på så sätt får negativ uppmärksamhet. För oss tog det mindre än två veckor av "punktmarkering" tills dess att beteendet var borta. Tycker dock att ni skall avvakta och se om det är ett beteende eller ej!
SvaraRaderaLycka till!
Magda
Tobbe blev biten på dagis, och vi verkligen avskydde det. Undrade vad det var för fel på ungen som bet.
SvaraRaderaSen kom Jonte. Och var själv ett bitbarn!
Vilken ångest! Jag hade en klump i magen varje gång vi skulle hämta på dagis. Tanken över vem han bitit idag gjorde mig illamående och gav mig magkatarr!
Vi försökte allt. Banna, skälla, skrika, knäppa löst på munnen...men inget funkade förren vi började säga ifrån lugnt och lyfta bort honom från situationen.
Personalen på dagis lärde sig att vara steget före, och efter en period på dryga året(som kändes lååååååång) så slutade han lika fort som det börjat. De förklarade att barn som bits ofta gör det för att de inte har talet än. Blir de arga eller vill ha nått så bits de för att de inte känner sig förstådd.
Nu när Jonte börjat skolan fick han ett återfall och bet en kompis i fingret. Men nu är han så stor, så det går att prata med honom och han ångrade sig genast. Kunde inte förklara varför han bet. "Det bara blev så"...
Men skälla hjälper inte. Men ett bestämt "nej!" och att ligga steget före och avleda uppmärksamheten är det enda råd jag kan ge.
Och ett gäng tålamod!!
Susanne
Jag brukar inte skriva här (men ofta läsa!), men jag måste bara flika in ett tips om bitandet!
SvaraRaderaIstället för att neja och fya, så här små barn vet ju ändå inget om rätt och fel, så ligger man steget före (som flera nämnt). Men istället för nej, så haffar man barnet hand och med sin egen om barnets, så klappar man kompisens kind samtidigt som man säger "åh, vad fint du klappar, nu blir XX glad!" Alternativt kramar om barnet med sitt egets barn armar och säger "man kramas!!"
OM olyckan är framme och barnet hinner bita så ojjar man sig massor över det andra barnets kind och kramar/klappar med barnets hand igen, och säger "man bits inte man klappar/kramar"
Visa och leda är det man ska tänka på, barn vill veta hur man gör i den här världen och blir man bortlyft eller får skäll så får man ju aldrig veta!
Jag tycker man ska tänka som om barnet vore en nyanställd på jobbet :), och man tar den runt på en visning i företaget, och förklarar hur man gör..
Detta har verkligen funkat på mina juveler, efter ett par gånger så klappas det jättefint på både katter, hundar, barn och vuxna!
Funkar ypperligt även på att bläddra i böcker!
Tack förresten för en trevlig och kul blogg! Läser som sagt rätt ofta, även om jag kommenterar dåligt!
Tack för flera ypperliga och engagerade inlägg! Läser noga o tar till mig. Som tidigare sagt, man behöver uppslag och idéer och sen får man testa sig försiktigt fram.
SvaraRaderaHärligt också med "nyakomlingar" i kommentatorsbåset (: Välkommen Maria!
Tailsweep har jag jobbat med ett par gånger. Blev kontaktad. Väljer enbart de grejer jag känner för. Svenska Spel-annons eftersom jag jobbar där. Nån mer, som jag glömt vad det var. Fast så där grymt mycket pengar blir det inte, kanske är uppe i 400 spänn eller så. Man får typ 20-40 kr per tusen sidvisningar. Medan deras klient får allt mellan 25-200 kr för varje ny kund... Sådär balans.
SvaraRadera