Morgonstund har guld i mun

Dom allra mest fridfulla och vackra stunderna med Alva är när man smyger upp på morgonen och bara betraktar det lilla underverket där hon ligger o sover i mörkret. En blixtbild kan inte riktigt göra upplevelsen rättvisa men bättre än inget alls. Obs bamsepyjamasen (stavas?). Appropå debatten hos hemliga pappan ang förebilder, leksaker och könsroller måste man väl ändå säga att bamse är bäst. Om man är starkast måste man också vara snällast!

(Alva, nyårsaftons morgon 2006, 8 veckor gammal)

Måste slänga in en bild på Alva i sin nya fina mössa, vad tycks? Grymt snygg va?!

Utflykt till storstan!

(blir tyvärr kort, ett längre raderades totalt av datorhaveri, sorry)

Tredje utflykten till storstan Sundsvall för Alva idag. Tidigare varit på julklappsshopping (lite småjobbigt) och på akuten (ganska jobbigt med misstänkt njursten för mamman) så det fanns väl risk för att en hetsig rea skulle kunna bli tuff. Svårt med matning, blöjbyte och en massa larm o stök.

Men icke. Lilla plutten fann sig i att få mat och blöjbyten när det föll sig väl och stöket sov hon mest igenom. Lysande då det innebar att pappan som annars nära nog hatar klädshopping även i år fick hela kommande års klädförsörjning ordnad på en dag!

Med barn i Sundsvall nån gång? Käka vid biblioteket/museet. Som klippt o skuret för småbarnsföräldrar, dessutom lagom dyrt och overkligt trevligt. Således mötte vi också en hel armé av barn och vagnar men det funkade alltså bara bra!

Ett praktiskt inlägg

Kort av två praktiska testsyften (testa nya pingen på nyligen o kolla om "favorit-länken-tjosanet" till höger fungerar). Hoppa ner ett steg!

Alva - en träningsnarkoman

I spåren av allt gott som varit med Alva (se förra inlägget) så har vi nu fått en träningsnarkoman på halsen.

Delvis mentalt; det skall underhållas och stimuleras oavbrutet annars jäklar. Hon härmar saker vi gör med ansiktet och alla bångstyriga ljud som tidigare kom ut blandas nu med en och annan härmande vokal.

Delvis fysiskt; insikten om att hon kan stå har skapat en obändlig vilja att göra det. Det håller dessutom på att uvecklas till nåt som liknar gång, väldigt kantigt men dock. Och som det inte var nog så har hon även insett att hon kan klättra från magtrakten på en sittande person och upp till ett mkt frustrerat läge där berget tar slut i skalltrakterna. Lyckligtvis verkar det vara lika ok att göra denna färd vågrätt på en filt också.

Båda typer av övningar gör henne hemskt nöjd när det går vägen (och ungefär lika arg när hon inte omedelbart får eller kan träna sina färdigheter).

Och nån sömnbrist lider varkern hon eller föräldrarna av, iaf delvis beroende på denna träningsflit. Tyvärr är det sällan novemberbarn hamnar i några landslag )= så vi får väl hitta nåt hon kan bli vass i utanför årskullsidrotter.
















Lilla charmtrollet i morfars trygga händer (och i fina julklänningen (som inte direkt var gratis, användes en dag och kommer att vara för liten nästa år...))

Lilla pluttens första jul

Lilla pluttens första jul so far!? -Går inte att klaga!

Alva är en stor filbunke av julharmoni
- Hon har blivit så gott som frisk.
- Hon sover som en stock på nätterna.
- Hon leker med familjen eller sina julklappar (ffa ett babygym o en mobil) på dagarna.
- Hon äter och växer om vartannat (vi tycker oss nästan se att hon blir längre o går upp i vikt).
- Hon blir definitivt starkare, 7 veckor o håller överkroppen och kan med balanshjälp tom stå lite (INTE för att vi pressar henne, hon stretar uppåt o vill själv o ler belåtet när hon kan).
- Hon tom använder nappen på ett "meningsfullt sätt" (mkt otippat).

Överlag: Hon ler o ser ut att må fantastiskt bra (för det mesta). En riktigt god jul helt enkelt!

Enda problemet - det ger nästan för lite att filosofera över i bloggen. Men man kan förstås fundera på hur det kan bli så bra på alla fronter på en gång?? Räcker det med att mamma o pappa hinner varva ner (själva blir mer harmoniska) och att det ALLTID finns en kärleksfull famn som underhåller och tar om hand? Är det så enkelt?

Ja det finns ett litet problem till. Ett som vi nog delar med oändligt många ute i julsverige (julvärlden). Att man inte kan dela på sig med barn. Nu vet vi iofs att Alvas farmor har stor förståelse och vi försöker kompensera så gott det går men ändå. Ses ganska snart farmor!

fotoblogg??

Alvas värld är på väg att bli en fotoblogg. Men å andra sidan hinner man inte så mkt bilder i vanliga fall. Här med finfin mössa från Röda korset-butiken (5 kr, vilket fynd) och med dagens smajl!

Julhälsning

Ja som man säger - från oss alla till er alla!! Det är kul med alla besök och kommentarer så en liten julhälsning är verkligen på sin plats. Njut av ledigheten (för lediga hoppas vi att ni är) och ät lagom många köttbullar (=

Dagarna går sin gilla gång och det är fantastiskt mysigt. Men det händer inte så mycket revolutionerande (än så länge). Alva verkar friskna till. Och inte för att vi vågar ropa hej men har man läst här på sidan ett tag så vet man att sömn var ju inte till en början det vi var mest bortskämda med men sen vi kom hit har hon sovit från runt midnatt till nån gång mellan 7 och 10 på morgonen (med en matning per natt!). Känns fullständigt fantastiskt. Och ofattbart. Men som sagt, vi vågar inte ropa hej än men kanske, kanske.. (Och kanske sover hon för att hon är sjuk).

Alva har fått avsevärt mycket skarpare syn verkar det som och tittar mycket aktivt efter en massa saker. Vi tror hennes julklapp kommer bli en succé - en glad mobil i form av en sol med ett glatt ansikte (IKEA).

Eftersom det finns så mycket ledig tid blir det också chans att ta bilder och en och annan halvlyckad blir det ju iaf.

(Alla bilder klickbara om man vill se dem större)

(förresten, grattis till Alva som fyllde 7 veckor häromdagen.)

Ny bilduppdatering

Alvas pappa tycker väldigt mkt om foto (och önskar att han var lite mer stjärna på konsten). Så här kommer en liten uppdatering (även bilder blir ju små stycken ur ens dagbok på sitt sätt). Kanske kommer lite text senare också.

Fortfarande klickbara bilder! Enastående..


Obs nuk-nappen! Har tyvärr glömt vem som kom med det briljanta tipset men tack! Du är en fin människa (=

Sova kan man ju göra på flera sätt! Ser ganska skönt ut.

Sjuk )=

Det skall finnas en första gång för allt och nu är lilla Alvaplutten sjuk för första gången. En liten förkylning bara men som de oroade spädbarnsföräldrar vi är så funderar vi givetvis på risken för djävulen själv - den onde mr RS. De flesta småttingar klarar väl ett RS-virus på egen hand men vi har ju läst att om någon hamnar i knipa så är det de nyfödda. Men vi har också läst att det skall innebära en ganska jobbig hosta innan det är dags att oroa sig på riktigt. Än så länge hostar hon knappt alls, bara en teater-hostning då och då som mest låter som att hon fått lite dricka i fel strupe.

Lite skumt är det med (känsliga läsare varnas nu, hoppa till nästa stycke) med hennes bajs som på pricken luktar som surnad yoghurt, ibland väldigt skarpt så. Nån som känner igen det från förkylningstider?

Bortsett från denna lilla parentes av problem så är livet för Alva (och hennes familj) rena himmelriket. Hon stormtrivs i mormor o morfars hus. Mormor har en magisk förmåga att få Alva att somna när hon är som mest gnällig (ja, inte mormor då) och hos morfar är det så tryggt o skönt att där sitter man gärna o släpper dom värsta byx-brakarna. Morbror är grym på att byta blöjor och har lovat att göra rökbomber med Alva när hon blir äldre (eller snarare - Alvas pappa förutspår att det kommer bli så).

Det är så idylliskt att man får knipa sig i armen emellanåt. Bara att slappna av och njuta!

se det snöar!

Fotouppdatering!

äntligen, igår kväll kom det!















Alva o pappsen, idolfoto (=















Stora säten, tack för det SJ!

Harmoni o lugn!

Äntligen!

En förvånandsvärt enkel och behaglig tågresa och ett sömnrekord senare är både mamman och pappan som nya människor!!! Och de två sönderstressade storstadsborna (well, mellanstad då)är ett minne blott.

Tror Alva älskar Norrland och sina nya vänner Mormor, Morfar och Morbror. Hon är så harmonisk och glad och lugn. Och har nästan dubblat sitt gamla sömnrekord till över sex timmar. I STRÄCK!! (Kanske var hon lite sliten av alla intryck på tågresan.)

Nu ska här njutas, jädrar i hoppet!

Tyvärr ingen snö men tio minus och utlovad nederbörd. Sen säger dom att det skall töa bort med väder från nordost, kan väl knappast stämma?? I Nordost är det väl ännu kallare?!?!?

VI VLL HA VIT JUL!

(Ursäkta två aningen präktiga inlägg före detta, måste vara julstämningen som tar tag i en. Men står inte desto mindre för det som sagts.)

Ta ställning NU!!

//Ett mellaninlägg till, kommer ett "riktigt" snart.//

Var inne och läste på http://blog.baramin.se/malm och blev (minst sagt) berörd. Tung läsning i sina stycken.

Så då var vi tvungna att lägga http://livsviktigt.se bland våra länkar. Gå in och ta ställning du också, valet spelar mindre roll men det är för ledsamt att donationer som skulle kunnat bli av går om intet för att man inte tänkt igenom saken.

(Har visserligen varit anmäld länge nu men tror att dyl frågor blir lite extra viktiga när man själv får barn.)

debatt e kul!

//Bara ett litet mellaninlägg för att jag tycker att diskussionen är intressant. Lägger bara in mitt eget inlägg från en diskussion i kommentarerna, inte för att mitt är mest intressant men för att jag inte vet hur glada de andra "debattörerna" är för att man lägger ut deras åsikter direkt i bloggen. Däremot Går det ju bra att läsa dem i kommentarerna under inlägget med rubriken "Skötbordsskoj" (ett par steg ner). Det hela handlar om vanliga människors förhållningssätt gentemot barnvagnsfolket på kollektivtrafik.//
--------
Alva, Jenny & Martin said...
njaä, inte farligt. Men på nåt vis kan jag tycka att det är en aning nedvärderande - ALLA begriper att hjälpen behövs men lik förbenat måste det frågas? Varför?Och motsatsen är så "njutbar" (kommer inte på ett bra ord). Man hittar nån sorts tillfällig vänskap som värmer både givare och mottagare. Ömsesidig försåelse som är just njutbar. Och det går ju uppenbart att ha det så jämt om bara kulturen att vara vänlig har rotat sig (tex i var det så i Barcelona när vi var där medan Alva var i magen).Jag är tveksam till att "svensken" är ovan vid barn?! Jag tycker mig se dem överallt o nästan alla har väl en relation till ett barn på nåt sätt (via familj eller vänner)?? Jag tror det handlar om nån sorts rädsla att möta okända medmänniskor. Säg gärna emot!

cheesus

nu går det undan, fotat lägenheten (blev snyggt) o om några minuter iväg till tåget. Juleland, here we come! Äntligen!!!!

Stress, stress, stress

Ja idag kan bara sammanfattas stress, stress och åter stress. Packa för julresan, handla en massa pryttlar, maila/fixa med mäklaren o fixa i lägenheten inför fotografering imorgon. Nånstans emellan det där även coacha match, mata och byta på Alva. Och slänga i sig lite mat själv.

Och eftersom allt inte kommer vara klart ikväll så blir det en portion stress till imorgon innan fotografen kommer kl 10 och fram tills tåget lämnar Lund kl 12.28 mot Stockholm och sen vidare till Norrland. Det blir enormt skönt! Ha det gott så länge!

Påkommen

Förresten. Har blivit påkommen som bloggare bland "real-life-vänner". Känns kymigt. Det är ju inte direkt kriminellt men lite nördigt att blogga. Tror jag? Vad ska man tänka/tycka om det? Nån annan som har erfarenheter eller åsikter i ämnet?

Håll koll på snoppen

Var hos goda vänner idag. Såg båda semifinalerna i EM-handbollen (jobbade medan Sverige förlorade mot Ungern). Massor med härliga barn och vi blev bjudna på toppenkäk. Dessutom; man fick inte ens hjälpa till. Efter ytterligare en stökig natt var det oerhört välkommet. Bara att slappna av och njuta med goda vänner.

Alva var en ängel hela kvällen, lagom mkt vaken så alla fick hälsa och sov sen ganska mycket så att mamma o pappa kunde umgås med vännerna. Tror hon sover bättre ju mer sorl det är.

En av de unga förmågorna (en påg) var och kissade men fick sen inte riktigt in "hela paketet" i byxorna varpå mamman tyckte "akta så du inte tappar bort snoppen" varpå han svarar "Men mamma, jag haaaar den ju här".

En miljon saker att hinna med imorgon, längtar så oerhört tills vi sätter oss på tåget på måndag och inte kan vara produktiva på 10-12 timmar.

Skötbordsskoj

Ännu en dag alldeles för full av måste-göra. Och för första gången på ett tag efter en ganska jobbig natt vilket ju inte underlättar.

Mamman avslutade mäklarsamtalen (väldigt vad avancerat det är att inte styla en lägenhet, mkt som skall friseras ändå).

Pappan superstressad på jobbet, lovade komma hem vid tre och landade väl vid fem. Några julklappar (mest till Alva) och sen pizza o pasta från fina restaurangen. Ganska möra sen. Ja, dvs alla utom frökan Alva som ju sovit sig igenom alla dagens äventyr. Så nu sitter hon här bredvid, pigg som en mört, och lattjar med en nyinköpt, mjuk bebisboll. Ser ut som hon har en del talang. Prickar samma ställe om o om igen. Under soffan.

Dagens höjdpunkt var, liksom flera tidigare dagar, när vi alla tre var samlade runt skötbordet. Det blir så lite då och då, det är ju viktigt med rumpluftning. Vilket Alva diggar hårt. Vi sjunger, pratas och killas. Men absolut roligast är när mamma eller pappa gör blåsväder i håret, då piper det djupt ner i lungorna på Alva när hon hämtar andan för att det är så spännande och roligt.

Det var en tjej som kommenterade inlägget om barnvagn på kollektivtrafik som skrev att man aldrig kan förvänta sig hjälp. Det är synd att det verkar vara mer en åsikt än en beskrivning. För som beskrivning stämmer det ju. Men som den åsikt det är, tycker jag den är tragisk. Då har man uppenbarligen gett upp hoppet om hänsynsfulla medmänniskor. Den där tjejen borde åka till Spanien (eller jag kan bara intyga om Barcelona) där vi var medan Alva var i magen. Där formligen tävlade medpassagerarna om att vara den som först erbjöd en gravid sin sittplats. Där funkar båda begreppen hänsyn och medmänniska. Varför skulle det inte kunna göra det här hemma?

Och visst kan man be snällt men bara om det finns en anledning. Om det står 50 människor framför en dörr och inte kan komma in förrän någon har hjälpt till med barnvagnen finns ingen anledning att be snällt och ödmjukt. Det finns ett underförstått gemensamt behov om att flytta vagnen för allas skull. Jag vill utveckla men inser att det blir tjatigt.

Sov gott!

kortkort igen

Idag måste det bli kort, extremt trött o jobbmöte 08.00 )=

Sista mäklaren kom i morse, till slut tappar man engagemanget o igår kväll ångrade vi nästan detta sista möte. Men tjejen som kom var verkligen bra - engagerad, seriös, bra paket o pris osv etc. Tillbaka på ruta ett; vi hade ju eg bestämt oss. Blev dock favoriten från igår som fick uppdraget. Nu är det bara att hålla tummarna för en vettig framtida betalningsförmåga på det nya stället.. Gillar verkligen inte denna cirkus där miljoner och hundratusingar bollas runt som om det var monopolpengar. Som att det knappt finns några konsekvenser för de inblandade. Men vad göra? Bara att spela sin pjäs i detta verklighetens och kapitalismens kanske finaste sällskapsspel. (Synd man inte är mäklare, eller nä inte alls.)

Som sagt, Alva är felfri, tack för hejaropen! OK-stämpeln sitter på plats i gumpen på tösen! Nu kan vi åka till underbara norrland o njuta av julen utan nån som helst ortopedisk oro. Alva längtar efter att få träffa Mormor o Morfar o Morbror för första gången.

RSS-tips nån? Bara en vettig länk?

Lättnad

Bara en kortkort uppdatering;
Alva är hel o fin! Läkaren på ortopeden var fullständigt säker på att allt stod rätt till i höftleden! Fantastiskt skönt! En lättnad.

inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar

Av Pappan
Ja, som sagt idag var ju en låång dag med mkt action.

De dubbla mäklarmötena gick rätt bra. Vi bjöd dem på mäklarnas egen medicin!! Medan den ene (med assisten) fortfarande satt kvar o berättade om sina fördelar kom nästa och ringde på... Precis som dom själva gör på visningarna, vilket är en helt avsiktlig taktik lärde vi oss idag. Inte avsiktligt av oss men rätt kul ändå.

Föräldragruppen.. ja vad ska man säga. Ett av inslagen löd "vi går laget runt och berättar hur vi upplevde det att bli mamma". Alvas pappa hade bara sällskap av en annan hane i gruppen men ändå?! Jag hade invändningar på frågan om 11.00 var en bra tid, tyckte att eftersom nästan inga pappor var där så kunde man väl anta att dom var på jobb. Tidig morgon eller sen eftermiddag kunde kanske lösa biffen?! Barnmorskan; "Bra att du säger det, hur är det för er andra [mammor, min anm]? Jaså, nä ni tycker det blir för tidigt att kliva upp och för sent för dagis, ok nästa fråga". Kan man kalla det en retorisk fråga?!

Förutom att det alltså var 100% mammainriktat så var väl gruppen helt ok, svårt att säga än. En av mammorna var en tjej som pappan varit handbollstränare för när hon var ungdomsspelare, lite kymigt. Hon är säkert van vid äldre föräldrar överallt men jag kände mig lite gammal.

På pappans jobb visade Alva upp sin allra socialaste sida (igen) och sov i stort sett hela tiden. Men strunt i det. Det är löjligt kul att få stoltsera med sin avkomma och få höra en massa komplimanger. Även om avkomman sover.

På väg hem från pappans jobb skulle mamman och Alva åka kollektivt (påågatågsprämiääär, som mamman uttryckte det på sin ytterst tveksamma skånska, som den norrländska hon ju är). På väg in var det helt hopplöst med hjälp, bara en bunke nötter (skånska på riktigt) som sitter i utrymmet där barnvagnar ska stå och bara glor. En ung invandrartjej kom dock springandes när hon såg detta. På väg ut ur tåget i fina akademikerstaden (man får kasta skit på en grupp om man är en av dom?!). En hel solfjäder i flera rader väntar på dem som stiger av men ingen av dessa ljushuvuden erbjuder sig att hjälpa förrän mamman ställer frågan rakt ut till denna skock av fårskallar. Hur kan det vara så svårt? Jag fattar ingenting och vågar utan att tveka säga att jag själv tveklöst hade frigjort mig ur skocken för att hjälpa till. Det är ju så enkelt o skänker, som Karl Bertil säger, "en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar."

Bilden lånad på HD´s websida, vet inte riktigt om det är ok, skvallra inte! Finns ETT enda program under julen som pappan MÅSTE se och det är Karl B! Det är så man får nåt religiöst i blicken.. Längtar redan.

Well, well, en lång o spännande dag var till ända och firades med ytterligare en strålande match av handbollsdamerna. Rysligt roligt! (Sist jag hyllade dem spelade de skit två matcher, hoppas inte det upprepar sig.)

Nåt helt annat - Är det ok att nästan gråta när det frias i bonde söker fru? Nu ska vi inte hänga ut nån men det var var nån i vår familj. Och det var inte Alva.

Imorgon är det besök hos ortopeden, wish us luck!!

Och avslutningsvis - nån blogg-proffs som kan bjuda på kunskap om RSS (hur gör man för att få in det på sin blogg, rätt mkt overkill men kul). Brukar vara stolt över att alltid kunna lösa datta-frågor (kan själv) men hittar jädrans inte den info jag behöver.

Och allra sist - kan nån berätta hur man skriver lagom långt. Jag har nämligen inte den blekaste.

Stålmannen

Av Pappan
Ruskigt många fina kommentarer som lyfte, tackar! Lägger lite svar i gårdagens kommentarer. Och oj vad rätt ni hade. Idag var en helt annan dag. Åtminstone pappan har känt sig som stålmannen hela dagen (mamman också, hälsar hon). Bra sömn och M A S S O R att göra på jobbet (och en hel del privata ärenden, hoppas inte chefen läser här) som bara skulle hinnas med och allt gick som på räls. Inte ens ett supersegt jobbmöte på kvällen kunde dra ner humöret, då vet man att allt är ok!

Mamman hade hört nånstans att man skall läsa för även riktigt små knoddar. Så när Alva var på rätt gott humör på kvällen tänkte pappan prova. Hann bokstavligt talat inte läsa den första lilla sagoramsan (var den på sex rader?) innan hon somnade i babysittern. Men det är ju ingen dum lärdom.

Igår kväll reflekterades det över att damen på ortopeden sa i telefon att "då är ni välkomna med er dotter". Nån annan hade tidigare sagt samma till mamman också. Något att smaka på ett par gånger. Man kommer ju snabbt in att tilltala sin partner och sig själv som mamma/pappa men det där med att man faktiskt är far eller mor till en dotter, det känns häftigt!

Dubbla mäklarmöten, första träffen med nya föräldragruppen och Alva på besök på pappans jobb imorgon - riktigt spännande dag.

Föräldragrupp förresten - hur "använder" man det bäst? Ska man satsa på att hitta bästisar eller bli kompisar med alla eller det blir oftast inget långvarigt eller...? Blir intressant iaf.

Får bjuda på en liten fotouppdatering med sköna sovbilder














Och nu är dom faktiskt klickbara med lite data-guidning av "Plask" om jag inte minns fel.

En äkta skitdag

Av Pappan
Japp den ärliga sanningen är att idag har varit en tvättäkta skitdag. Den ena motgången följde den andra. Småskit (tex miss på bibblan som kostade över 200 kr i straff) och större (skitbesked från en mäklare som kanske kostar 100 000). Dessutom var natten helkass = hela familjen tjurig och vädret ungefär så otrevligt det kunde vara. Inte så konstigt att det fanns mer att önska av den mentala balansen när vi kom till läkarbesöket på eftermiddagen. Och som grädde på moset så fick vi givetvis inte den där jul-disney-OK-stämpeln i rumpan på Alva. Man blir så trött!

Med ALLRA STÖRSTA SANNOLIKHET inget att oroa sig för. Nåt litet knak i ena höften som bara skall kollas på ortopeden. Läkaren har skickat runt 5 barn om året i 23 år och väntar fortfarande på ett fall där den kollen visat sig vara mer än en försiktighetsåtgärd. Och i värsta fall kan hon få en skena som helt säkert justerar allt till helt felfri Alva.

Så! Alltså! Egentligen inget att hänga läpp för.

Men ändå... skitjobbigt!

På den postiva sidan; Allt annat! Hon har en finfin viktutveckling, är jättemycket "med" (allert, följsamma ögon, ler fint osv), bra reflexer, bra hjärtljud och i allmänhet en väldigt frisk flicka. Och mitt i bedrövelsen runt att vi måste till ortopeden så kan vi vara glada för att de lät oss komma innan vi åker till julfirandet trots att det egentligen inte fanns några tider att få.

Well, well - de dåliga dagarna skapar den kontrast som gör att de bra känns så mycket bättre.

Värsta värden

(Söndag natt o pappan har varit avundsjuk på alla fräcka bloggare med en häftig "header" så nu är det ändrat, kanske inte så värst avancerat eller konstnärligt men iaf bättre än den ordinarie blogger-varianten).

Vi hade både långaväga o närväga besökare idag (Norge o Malmö). Riktigt goda vänner och trevliga människor som inte träffat Alva förrän idag. Hur firar vi det då? Med att sova sig igenom hela besöket såklart.. Pappan bytte blöja en onödig extra gång och kittlades en massa under foten. Resultatet blev ett par sömniga gäspningar o en liten glutt i ena ögonvrån. Inte så lät att vara en god värd när man kolla på rymdfärd hela natten!

Första besöket hos en doktor (sen förlossningen) imorgon. Verkade på barnmorskan som det skall kollas och testas en del. Hur väl Alva följer med och lite reflexer och sånt. Mest spännande men också lite nervöst, man vill ju gärna att vetenskapen bekräftar att hon är ett objektivt sett lika fantastiskt praktexemplar som mamman och pappan redan tror/hoppas/tycker.

Alva levererar historia

Tack Alva, hade det inte varit för dina nattliga nycker så hade jag garanterat sovit bort Fuglesangs take-off i natt. När du läser detta om säg 15 år är nog rymdsemestrar lika konstigt som charter till Mallis var när jag var plutt. Men i natt var det historiskt att vara svensk i rymden. Tack för det, Alva.
/Pappan

Flashback!

Det senaste dygnet har varit som en vag påminnelse om livet som det såg ut innan Alva. Igår kväll gympa o bastu (Alva med pappan hemma i babybjörnen), idag fm shoppingrunda på stan (Alva med pappan hemma i soffan, pappan något seg efter gårdagens grabbkväll) o em städning av lägenheten (Alva med pappan på promenad). Därimellan naturligtvis amning och mys, mys med Alva. Inte för att jag på något sätt längtar tillbaka, men det känns rätt skönt att livet nu även innehåller en del egentid och att vissa rutiner håller på att infinna sig (med betoning på vissa).

Alva har varit pigg och glad idag under sina vakna stunder, vilka blir längre och längre. Visst är hennes favoritsysselsättning fortfarande att sova, men hennes aktiva perioder är definitivt längre, och mer socialt undersökande. Det är så härligt att se hur hon mer o mer blir en person och det känns helt underbart när man kan uppnå nån slags kommunikation med henne. Visst, det handlar om kill på magen, burr på fötterna, puss på näsan el gapa stort, men hon ler o skrattar tillbaka o det känns som världens bästa bekräftelse just nu!

video?

Förmodar att det blir tjatigt med sömnrapporter men man blir så glad när det funkar!! Pappan var på nattsudd med L´s Pappa o ett gäng nära grabbpolare för att fira L och Alva. Hemkomst ca 02 och där sitter mamman rakt upp i sängen i totalt mörker utan att säga nåt (för att inte väcka Alva såklart men det kändes jättekonstigt). Förutom en förvisning till soffan (osportsligt uppträdande med orala oljud tror jag) blev det sen en skön natt o så långt pappan vet var det ingen som vaknade före honom 0730 vilket ju inte är illa pinkat.

Hoppas mamman skriver mer ibland, tycker det var klart läsvärt.

Inga förhoppningar om oscar-utdelning men bara för att prova om det funkar (har ju sett att andra knåpar in filmer så snyggt). OM det funkar så är Alva 4 eller 5 dagar gammal o vi är på patienthotellet.

Mamman gör entre

Först av allt vill jag tacka alla snälla människor som röstat på mig! Känns skönt att ha det stödet redan innan jag presenterat mig. Jag har inte ett lika nära förhållande till internet som Alvas pappa och jag erkänner att jag har tyckt att det måste kännas lite konstigt att lämna ut sitt personliga liv till allmän beskådan i cyberrymden, men efter att jag läst alla fina kommentarer och upptäck att det faktiskt är riktigt socialt måste jag ge efter och testa hur det känns.

Igår somande Alva fridfullt vid 00 för tredje kvällen i rad (inga slutsatser, bara ett konstaterande). Sedan vaknade hon vid 04 och var väldigt vaken i närmare tre timmar. Hon var väldigt orolig och bökade omkring, kom liksom aldrig till ro för att riktigt somna in. Troligtvis lite ont i magen, lite växtvärk och allmänt närhetsökande, dock inget skrik, vilket gör det mycket lättare att handskas med. Det värsta jag upplevt de senaste veckorna är Alvas skrik när man verkligen ser och känner hur ont hon har, det är då den desperata känslan infinner sig. Efter att Alva äntligen somnat om sov vi till 11 och det känns ändå som en helt ok natt. Definitionen av en bra natt har snabbt ändrats. För två månader sedan sov jag ca 10-12 tim, oavbruten sömn varje natt, nu känns tre timmar i sträck helt underbart.

Min dag har knappt börjat och snart kommer pappan hem från jobbet, där han har presterat nästan en hel arbetsdag. Det är lite skillnad på produktiviteten. Har vi en promenad, fika el lunch på schemat tycker jag att det är lagom produktivt. Igår var Alva och jag (som pappan redan avslöjat) och träffade de andra nyfödda pluttarna från föräldragruppen. Fyra barnvagnar i bredd gör oss nog till barnvagnsmaffian, men jag struntar verkligen i de fåniga insändare som debatterats på lokalsidorna den senaste tiden. Det är trevligt och härligt att ohämmat få prata om förlossning och barn med andra som är lika insnöade som en själv. Och barnvagnarna är ett måste för att vi ska kunna ta oss ut!

Nu sover Alva som en prinsessa här bredvid i sin älsklingskudde. Borde kanske städa lite inför att vi får besök i helgen och att mäklaren kommer för värdering, men nej, det är ändå fredageftermiddag.. jag ska nog göra en kopp te och läsa en bok istället och mysa med Alva.

Alvas favvoställe

Hmm, mamman tyckte jag var tramsig men blev nog lite sporrad av alla snälla som röstade på henne. Vi får väl se. (frågade iaf hur man gör, verkar lovande)

Hyffsat lugn natt, tungt på jobbet (mkt som skall slutföras innan jul) medan mamman var på barnvagnsrace med 3 mammor från mamma/pappa-kursen (vem vet, kanske mamman skriver lite om det imorgon), mysig kväll o nu sover lilla miraklet. Och det gör hon som vanligt i amningskudden (en riktigt snygg o funktionell grej mamman sytt). Den gillar hon skarpt. Men det gör det också svårt att få henne att ligga i vaggan. Vi har meckat med att "bygga in" Alva i vaggan (liksom bullar in henne med handdukar etc). Det går hon inte på!

Pappan o Alva såg på EM-handbollen ihop. Vi var båda grymt impade av "nya" stjärnskottet Linnea Torstenson. Men hela laget var bra. Riktigt kul om det går bra för våra damer. Nån som såg matchen? Rekommenderas varmt även till icke-sportfånar, damhandboll är bra underhållning. Dessutom trillar det så mkt tokerier ur Claes Hellgren att man skrattar av bara det. Nästa match på lördag kl 1715 (tv4 men är man i Sth borde man gå dit o se det live).

Rösta på mamman!

En bra natt igen. Kan det vara så att Alva bara inte inte delar vanliga dödas uppfattning om hur långt ett dygn ska vara?! Att hon liksom går på halv tidsuppfattning, att en timme för oss bara är en halvtimme för henne. Att hon är vaken ett dygn (ja, nästan iaf) för att sedan sova ett helt dygn (mer eller mindre) tyder ju på det.

Idag har pappan gått till jobbet innan nån av tjejerna i familjen var vakna, jobbat kväll o knappt kommit hem innan det är dags att gå o lägga sig. Rätt pissigt för o prata ren skånska. Men vi hann iaf bada Alva tillsammans. Innan har hon varit avvaktande nyfiken men nu verkar hon stundtals njuta riktigt. Hon ler o vill smaka på vattnet. (Bilden är inte från idag men jag förmodar att pappan såg lika fån-dum ut idag och ffa att Alva var minst lika söt!)

Men så mkt mer av Alvas dag kan inte pappan bjuda på. Hade varit kanon om ni som vill veta mer skrev en rad till mamman i kommentarerna o bad henne uppdatera lite ibland iaf?!? (tex vet jag att dom idag var på en mysig sopp-lunch med en av mammans kompisar, som bor i ett kollektiv(!), bara det är ju rätt spännande). Hon är ju ändå inne o läser o jag är säker på att hon hinner några snabba rader nån gång när Alva slappar lite i babysittern?! Rösta på mamman!

För att göra det enkelt - bara kopiera o klistra in följande "Jag röstar på mamman!" Tänk va coolt för mig - jag skulle kunna hoppa in på bloggen o se vad som händer när jag är på joubbet! (skånska är kul ibland)

Ha en bra dag alla sköna människor (galet kul att det finns så många som är så snälla i kommentarerna).

Naiva förhoppningar går förlorade

Ja lite så känns det. Och man känner sig så dum. Klart som korvspad att en bra natt inte innebär att lilla älsklingen vänt sin dygnsrytm och bestämt sig för att tajma sitt liv med de där andra två tokstollarna där hemma som inte inte verkar digga nattsudd lika mycket som Alvaplutten. Och oj vad det tär på en, man blir så fantastiskt målmedveten -"MÅSTE hitta lösningen till sömn". Alvas pappa fick igår natt för sig att rutiner med stort R måste vara modellen och det faktum att vi knappt försökt skapa några gör oss själva till de enda man kan klandra för sömnbristen. Efter 14 (typ) totalt fruktlösa försök med "No Woman, no cry" följt av resolut vagga-nattning gjorde mamman det enda rätta och tog Alva med sig till soffan där de gjorde gemensam sak i att sova ett par timmar innan det var dags att åka till banken och prata lån inför husköpet.

Nåväl, goda besked från barnmorskan. Vi diskuterade en stund runt mammans försök att utesluta laktos (vilket barnmorskan trodde ganska lite på redan från början). Sen var det mätning och vägning vilket helt och fullt klargjorde saken. Alva växer helt enkelt så mycket att det är omöjligt för henne att vara helt harmonisk eller följa en stabil dygnsrytm. + 600 gram (nästan 5,4 kg) på under 2 veckor och nu 56 cm. Huvudet har vuxit 2 cm i omkrets på lite drygt två veckor vilket känns som galet mycket (procentuellt sett). Kanske inte så konstigt att växtvärken ibland gör att det spritter i kroppen på henne och ibland gör henne helt utmattad. "Diagnosen" säger att den enorma tillväxten sannolikt inte pågår mer än två veckor till. Det kan man leva med. Lätt!

Nu är det snart reprisen på Anna Pihl, gött!

Förresten, enormt stort tack för alla kompetenta och omtänksamma tankar i kommentarerna. Det värmer och hjälper!

(magi! bilderna funkar igen. och utan att göra nåt särskilt, skumt!)

Heja Alva!!!!

Natten till lör; klarvaken Alva till 05:00
Natten till sön; klarvaken Alva till 06:00
Natten till mån; Alva somnar runt midnatt och vaknar halv åtta!!!

Både pappan o mamman har varit som nya människor hela dagen! Och dessutom har Alva visat otrolig lekfullhet, lite jollrande och massor av skratt och leenden hela kvällen. Från en ganska glåmig "tröttbubbla" till en euforisk lycka, steget kan kännas oändligt långt men kan ändå vara gaska kort.

Imorgon blir det mätning o vägning på bvc, otroligt spännande!

(fortfaranade inte löst problemet med att inte kunna publicera bilder, extremt frustrerande!)

05:00 kollaps

Undrar hur många vi är i Sverige som en genomsnittlig natt, säg kl 04:30, dansar tryckare med en liten plutt, rullar barnvagn över tröskel eller bara vaggar sitt barn till sömns?

I natt när jag bjöd upp Alva för en sista tryckare lite innan kl fem var hon fortfarande så totalt klarvaken att hennes otrolig nyfikna ögon oavbrutet följde den nyupsatta julstjärnan. Till slut gav jag henne till mamman som med en infernalisk huvudvärk nog lyckades få Alva att somna. Jag minns iaf inget mer tills jag vaknade runt åtta när det lilla underverket var hungrig igen.

Laktos-intolerant? Heja NUK! Bajsa pappa på handen!? Syskon??

Jamen det kanske finns hopp ändå?! Man kan väl säga att Alva nu är aningen mer ojämn. Men hellre ojämn än oavbrutet ledsen på kvällarna. Mamman har uteslutit alla mejeriprodukter lite över ett dygn och kanske, kanske det ändå är lite bättre med Alvas mage? Ganska mycket minifom kanske också är del av förklaringen. Men som tidigare sagt - man griper efter alla strån. Och man hoppas, hoppas, hoppas. Den som lever får se.
















TACK ni som engagerade er i nappfrågan. Verkar som NUK är modellen (Gosbilden tillägnas er som tipsade. Tack mormodern o morfadern för den mjuka nallen!). För första gången har hon idag sugit på en napp mer än ett par sekunder! Fortfarande inte så att det är tal om ohämmad kärlek men även här finns det hopp.

Häromkvällen var Alva glansig på ögonen och vi tyckte att hon verkade lite varm. Termometer fram! Och så ska den ju sitta där i lilla gumpen i tre minuter och det gör den ju inte av sig själv. Det krävs s.a.s. lite manuellt motarbete för att den inte skall skjutas ut. Och det var ju nästan givet - pappan fick sig en rejäl blötknall på näven. Och det riktigt roliga?! -Det berör en inte ett enda dugg att få hela handen nedbajsad. Inte när det är ens egen lilla ängel som gör det.

Igår var mamman, helt osannolikt men ändå, höggravid igen. Och tro det eller ej; mamman, pappan och Alva var ute och liftade med en grusbil. Och det bar sig inte bättre än att lastbilen välte och hela familjen flög ur. Vi klarade oss ganska bra men mamman fick föda där och då. Tyvärr fick det nya barnet lite blod på insidan av läppen. Och som alla vet får små bebisar då "Inner lip blood syndrome" vilket ofelbart leder till att barnet kommer att lida av svår kolik. Läkaren beklagade sorgen.

Sen vaknade pappan o insåg att även drömmarna påverkas av sömnbrist och barnaskrik. Sen somnade han om och vakande två timmar efter att klockan ringt. Och kom en timme för sent till dagens arbetsplatsmöte. Och blev retad för att se trött och blek ut. Schyssta kollegor?!

som ett brev på posten

Nu är det bara att inse - det blir gälla skrik ikväll också. Ont i magen känns som en gnällig favorit i repis men tyvärr - det är nåt som dominerar kvällarna o nätterna. Man skulle tro att man vänjer sig men icke - man kan inte annat än känna vad hon känner. Och värst, man känner sig så extremt maktlös när hon skriker så att man tror att stämbanden ska spricka och varenda muskel är så krampaktigt spänd att hela kroppen skakar. Tror inte det är riktig kolik, det finns saker man kan göra för att trösta (sjunga/dansa/mata) vilket jag har förstått inte funkar på riktig kolik. Även om man inte kan vänja sig så är det nog bra att försöka acceptera läget.



Kul iaf att glädjas åt och se fram emot nya boendet. Kollat bilderna många gånger idag. Får bjuda på en exteriörbild (som vi lånat från Hemnet/Fernlund Mäklare, tack). Tre rum + ett grovkök omgjort till sovrum så nästan en fyra. Mkt grönt runt omkring och en förening som verkar superbra.

Gjorde förresten en riktig "småbarnspappa" häromdagen. Var på mega-ICA-butiken plockade till mig några prylar som flög i kundvagnen varpå det dyker upp en man som ser mycket konfunderad ut. Vilket i sin tur ledde till att jag tittade konfunderat på honom. Så där står vi och utbyter konfunderade blickar tills jag inser att (och säger att) "det kanske funkar bättre om jag lägger mina varor i min egen vagn". Inte så farligt pinsamt men man inser att sömnbristen tar ut sin rätt.

Alva ska flytta!

Jaha. Men näe, det kan väl inte stämma. Men jo, ok då. Vi hittade rätt ändå. Till slut. Dagens ord: Overkligt!

Vi har köpt nytt boende! Vi la faktiskt ett bud (nån kanske kommer ihåg fredagens märkliga känslor i budgivningen) som inte omedelbart fick ett absurt motbud och vi hamnade inte heller i en vansinnig budgivningskarusell. Det gick helt enkelt civilicerat till. Räntehöjningarna måste ha gett resultat. Ingen vet längre hur många visningar mamman o pappan har varit på. Hemnet kommer märka en påtaglig nedgång i antalet besökare.

Så nu är vi, om inte ägare till så iaf, lyckliga kontraktsskrivare på ett lagom stort och väldigt fint bostadsrättradhus. Där ska Alva bo! Och mamma o pappa såklart! Och vem vet, kanske nåt syskon eller två (så långt har vi dock verkligen inte planerat men det finns iaf plats).

Gott om gräsytor att lira boll på (ja vi får väl börja med att känna och smaka på gräset nästa sommar), en stenlagd uteplats som kan spela bandy o hoppa rep på och en liten inhängnad trädgård där dom stora kan grilla o sola o mysa. Pappan vill ha en hängmatta! (Inspirerad av Hemliga Pappans bok.)

Sedär - en riktigt stor nyhet! Såklart inte lika stor som Alvas ankomst men med tanke på att denna "graviditet" var ännu längre så känns det som en sorts husköparens kejsarsnitt. Visning på en tisdag, färdiga kontrakt en vecka senare. Skumt! Men ruskigt kul. Och spännande.

Mys på morgonen!

Kan inte låta bli att komplettera med denna bild från imorse (när förra inägget skrevs).

Tror det går att klicka bilden för att se större format.

Måndag - oerhört skönt!

För både mamman o pappan är lediga på måndagar. I natt vid 2-tiden (vet eg inte, har slutat titta på klockan, blir bara stressad) tog vi in barnvagnen från trapphuset. Dags att testa tröskelkörning som man ju hört om. Synd bara att den enda tröskel vi har lika gärna kunde varit ett mjölkpaket, alldeles för hög. Mamman tänkte till och konstruerade en snitsig mattvikning som borde funkat. Men tyvärr - ingen framgång med barnvagnen heller. Men natten var ytterligare ett snäpp bättre än igår som var bättre än natten innan så snart är vi nog tillbaka på en rimlig sömnnivå igen.

Nu ligger plutten brevid pappan i soffan och snusar så underbart fint. Snarkar gör hon också, väldigt fridfullt, hon ser ut att må riktigt bra o man blir lycklig in i själen av att bara titta på henne.

ps, stort tack till er som bjudit på en del bra napptips. skall testas idag!

ps 2 (uppdaterat) Om man inte gillar sín måndag kan man gå in o kika hos hemliga pappan som garanterat kommer lyfta din dag!! http://hemligapappan.blogsome.com/

To napp or not to napp

Tuff natt del 2
Hmm, ytterligare en ganska tuff natt (dock bättre än igår). Och med för lite sömn i kroppen får man skrämmande kort tålamod. Varje liten indikation som pekar mot en repris av natten före ger panikkänslor. Och en sån känsla ger inte Alva mer lugn, tvärtom när hon märker att mamman o pappan blir stressade blir hon också nervös.



Alva är bottenlös! Tips önskas!
Som desperat förälder provar man sig sakta igenom alla tänkbara (och några otänkbara) metoder att trösta sitt barn. Vi har upptäckt att hon i stort sett kan äta hur mycket som helst. Vilket såklart blir påfrestande för mamman. Mest för att det till slut bara gör skitont när maten egentligen är slut och den skall produceras i samma takt som den konsumeras. Vår teori är att Alva eg inte behöver äta oavbrutet hela kvällarna. Att det egentligen är sugbehovet hon tillgodoser. Så trots att vi inte tyckt att det är självklart med napp så har vi kommit fram till att det är motiverat. MEN! Hon vill inte ha napp.. Suger lite förvånat ett par gånger varpå hon med stor kraft skickar ut den som en missil genom rummet (vilket iofs skänker ett par sköna skratt). Vill verkligen ha råd om det är någon som har några. Hur napptränar man? Eller finns det helt enkelt barn som nappvägrar? Och då skall man notera att hon ändå erbjuds napparnas Rolls-Royce (se bilden). Kanske hon inte ser den himmelsblå loggan, kan det var där skon klämmer?

Alva är en terrorist

Nej såklart hon inte är. Hon är väldens mest fantastiska, mest underbara. Alltid, hela tiden, utan undantag.

Men i natt var det hårt. Alva har ju egentligen hittat in i en bättre dygnsrytm med färre och snabbare matningar på natten. Så därför blir det så mycket jobbigare när det inte funkar. Vi börjar oroa oss för kolik )=

Vi siktade på att nattning vid 12-snåret. Men klockan blev ett. Sen blev den två, tre, fyra och till slut nästan halv fem innan hon hittade ro. Under dom timmarna kan jag lova att man hinner bli frustrerad till bristningsgränsen mer än en gång. Flera försök med Bob Marley till ingen nytta. Hon somnar medan man dansar o sjunger med men sen - gallskrik så fort hon hamnar i vertikalläge. Försökte köra nästan hela CD´n för att få ner henne i djupaste djupsömn, men till ingen som helst nytta. Matning fungerade för stunden men inte mer.

Men så - mitt i den värsta sömnbrists-depressionen när mamman och pappan till slut hamnade i ett meningslöst tjafs om hur man ska hantera situationen - då somnar hon djupt utan att vi ens märker det...

Idag har vi träffat Hemliga Pappan som signerade ett ex av sin bok till Alva. Trevlig prick även "live"den där HP, hängde på egen begäran med ut o hälsade på Alva som låg i vagnen o som inte fick plats därinne. Har legat på soffan med Alva på bröstet och läst en bit. Han skriver ruskigt bra. Sätter fingret på en massa saker som man själv känt men inte lyckats formulera. Som det där med hur hela omgivningens fokuserar på hur tufft det blir när barnet väl kommer (sov nu! njut av tvåsamheten, glöm egna behov de nämaste 20 åren etc) och nästan inget på hur fantastiskt det kommer bli (vilket ju ändå är den huvudsakliga upplevelsen). Eller detta med de oändliga mängderna blöjorna och vad de gör för skada på miljön. Och tänk om alla världens barn använde så många blöjor som vi gör, det hade inte funkat.

Pappan fick ledigt för egen verksamhet i eftermiddags. Handboll med gubbarna i reservlaget. 3 mål (bara ganska många brända lägen), näsblod och vinst. Vilken höjdare! Och oj vad ont det gör i kroppen. Nu blir det slölördag med hämt-kebab o kanske ett litet glas vin. Och en alldeles underbar Alva!!!

Upptäcktsresande i en stor värld

Nu börjar det verkligen hända saker i Alvas sociala/mentala utveckling. Självklart läser man in mycket som välvillig mamma/pappa men... Som piggast o på bästa humör är det många fler leenden, ögonen mycket mer nyfikna och viljan att upptäcka är helt klart större. Bilden är från i morse. Det är ju inte många sekunder hon orkar hålla upp huvudet på det viset, 15-20 kanske, men visst måste det bero på nån sorts egen vilja att undersöka omgivningarna??!

Både morsan o farsan är hemma idag. Vi ska passa på att åka till patienthotellet o träffa en nyfödd kompis, en liden påg, spännande!

Vi har lagt bud på ett litet gulligt radhus o sista visningen var igår o mäklaren har fortfarande inte hört av sig om några motbud. Två känslor infinner sig

1) Har vi varit för generösa (vi har bara lagt begärt pris men kanske var det väl tilltaget?)

2) Eller om budet är rimligt, vad kommer gå fel??? Inte 17 kan det vara så att vi efter 99 (nästan) visningar äntligen skall hitta rätt? Säljarna kommer säkert vara missnöjda med budgivningen o begära fler visningar. Eller?

En tredje känsla - beslutsångest! Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Klarar vi ekonomin? Vad är på gång med räntorna? Tänk om vi bara har lagt bud för att vi är trötta på att leta?

Det ger sig.

Mumintrollet och Bob Marley

Förmodar att de flesta barn har sina speciella bevekelsegrunder. För Alva är det mumintrollet och Bobban. Mumin, en mjuk speldosa, vid blöjbytet och reggeakungen när inget annat hjälper. När hela världen är orättvis så kan man alltid (nästan) dansa sig till sömns med hjälp av No woman, no cry. Lite lätt ironiskt.

+ 300 gram sista veckan, nu över 4,7 kg. Mycket nöjd barnmorska på BVC. Känns bra!

Första gången!

Det är så mycket som är första gången för Alva. En hel massa unika upplevelser. Tänk den som fick uppleva nya saker för första gången var och varannan dag! Men om sanningen skall fram så är det väl minst lika häftigt för en mamma och en pappa. Att få vara med och dela upplevelsen.

Idag var det bad som var det nya. Lite reserverat till en början, aningen spännande i mitten och sen var det bra. Hela upplevelsen var över på ett par minuter. Mysigt i frottékappan efteråt.

Förresten; Tredje (!) BVC-besöket imorgon. Vi börjar bli världsvana på vissa områden..

Pappan tvångsförflyttas

..till jobbmiljö. Trist/nödvändigt. Men samtidigt en chans att få lite rutiner och att få lov att längta. Klen tröst men man får ta det som finns att tillgå i överlevnadsstrategi.

 

Alva kanske visade upp prov på socialt beteende igår. Mamman lekte med henne, sträckte lite kärleksfullt ut tungan några gånger och faktiskt, det lilla livet svarade med att härma ett par gånger. Väldigt försiktigt och prövande men helt tydligt sträckte hon ut tungan två gånger. Kan vara tillfälligheter men det spelar ingen roll. Man blir ju stolt ändå.

 

Ingvar Feodor Kamprad är ond

Idag (lörd) åkte vi till IKEA. En ond plats! Redan när man på motorvägen passerar IKEAs parkering så vet man. När vi suttit mindre än hälften av bilkön på väg in så kan man uttala det. Det här skulle vi inte gjort. Inte en lördag em när vädret är sunkigt. Men det är Ingvars grej. Alla tar sig en bit för att komma till IKEA och väl framme vänder man inte. Det är det han vet. Och väl inne... då köper man tills man känner att nu har jag fått valuta för min tid och mitt slit.

Men vi får skylla oss själva lite grand. Men det var värre än vi kunnat gissa. Folk fulparkerade. PÅ IKEA! Där finns en miljard p-platser! Inne på varuhuset var det såklart kaos. Och då vill man vara effektiv så då går man åt var sitt håll och hämtar från listan. Mamman och Alva på sitt håll, pappan snabbt upp på andra våningen. Dumt att inte bestämma plats eller kolla så att alla inblandade hade mobil. Synd också att lill-plutten blev superhungrig och pappan cirklade undre avdelningarna 14 varv medan mamman matade.

Nåväl, efter ett tag återförenades vi. Nöjde oss med det vi hade (för trötta för att förlora allt för mkt pengar till dig onde-Ingvar) o ställde oss i bautakön. Kom hem med en papperskorg, en "amma-pall" och en krukväxt.

Lyckligvis bjöd snälla vännerna på nybakt brownie o kaffe hemma. Hoppas Alvas nästa utomkommunala resa blir mer minnesvärd.

Säng säng säng...

Halv 2 på natten o pappan håller ut med en sovande dotter på soffan, så att mamman kan ta igen sin förlorade sömn. Vad göra, plåta lite kanske!

Varför rumpan upp? Gör det inte ont? Är man oansvarig som förälder som låter ett barn sova så? Dock under uppsyn! Tycker hon ser rätt trygg ut iaf??

God natt!

Äntligen Fredag!

Äntligen fredag?!
Nja känns som dagarna är rätt lika. Dock kom Malte, hans mamma o mormor på besök. Malte väger 10 kg o känns overkligt stor jämfört med lilla plutten. Men han är löjligt charmig, den där Malte. Och cool, han kan göra en massa saker, klappa händerna, skratta o kommunicera mm. Inte illa!

Trötthet verkar vara småbarnsförälderns lott!
Klicka på bilderna för att se dem större.


pluttens favoritställning (efter alla ställningar som innebär kroppskontakt med mamman eller pappan)

Snyggaste tjejerna!

på mage mys!

Inte så mkt aktion idag, en hel dag gick på en promenad och lite lunch på stan (så förbenat svårt att komma iväg, vi behöver en projektledare). Men några bilder kan man ju bjuda på.

farsan på väg till gamla barnmorskan

är det verkligen skönt?

soligt o skönt idag!

Hej Danderyd!

Hej Danderyd (på comhem 83.250.143.42)!

Vill bara önska dig en bra dag!


Du verkar var så upprörd/ledsen/bitter att lite vänlighet kanske inte kunde skada.

Ha det bra!

Skickar med en bild bara till bara dig!

(nån som har mer blogg-erfarenhet som vet något bättre sätt att bemöta meningslösa/aggressiva inlägg så får ni gärna lägga en kommentar).

En skön natt!

Det tar sig! Vårt underbara lilla väsen (som fyller 2 veckor idag) verkar hitta in i en dygnsrytm som vi vanliga dödliga kan leva med. Ett gäng avbrott för mat, blöjbyte och oförklarlig gråt men ändå... vi somnade allihop runt 12 och förste man ur säng vid nio (två ligger kvar än nu kl kvart i tio).

Man skall kanske inte överdriva sömnkvaliteten och man skall nog definitivt inte ropa hej än på ett par år. Men ändå - det är löjligt mkt bättre än när vi först kom hem då den enda sömnen handlade om att man kollapsade några minuter då och då.

Måste dela med mig av ett par bilder från igårkväll, ingen vidare kvalitet men ändå.

Vem har makten i din familj? I vår är det rätt tydligt.

Jobba! Nödvändigt?

Av: Pappan


Ofantligt oviktigt! Det var känslan av att åka in på jobbet och hålla ett föredrag (det blev iofs både bra o kul väl på plats men ändå). Kan man inte bara få vara hemma o ha det mysigt med sin underbara lilla familj. Bara i tio år sisådär?!

Var på BVC för första gången idag. Duktig Alva. Plus 170 gram sista fem dagarna. Nu 4460 gram. Dessutom plus en cm upp till 53. Mer Alva är en bättre värld!


Farmor var förbi en sväng till idag. Och hade åsikter!!! Säkert eg inget fel i sak men man blir snabbt, som dom erfarna säger, superexpert på sitt eget barn. Så då tycker man olika. Diplomatiskt uttryckt. Sorry morsan.. (=


Barnvagnar döljer ett och annat man kan trampa i... Man ser det liksom för sent. Mamman drabbades idag av detta. Det ingick inte i snabbkursen på barnvagnsbutiken, illa. Kanske skall man även klandra lunda-hundägarnas upplockningsdiciplin, eller brist på.


Drabbades också av en sjukt töntig kommentar på ett inlägg idag (nån skitunge från Danderyd). Så nu är "moderatorfunktionen" igång. Men kommentera gärna, kommer nog kolla ofta o lär godkänna det mesta som inte är helt besinningslöst.

Kompis med världen, nu farmor

Av: Pappa
Egentligen är det ju lite lustigt - man är helt ny i stan men det är ändå en massa människor som vill hälsa på en. Det har varit en ganska strid ström av trevligt folk som strömmat till ända sedan patienthotellet. Och presenter har dom allihopa, fast vi aldrig ens setts förut (=

Idag (ja, igår eg) var det alltså farmors tur. Kanske hade hon nästan börjat ge upp det där med barnbarn men så idag så satt hon till slut där med lilla miraklet. Och såg närmast religiös ut.. Men det är klart, det är ju rätt stort även att bli farmor.

Förresten - skall alla nyfödda pipa i andningen när dom sover? Som värsta astman! Inte så mkt men då och då piper hon till som en liten hes tupp (sådär lyckad liknelse).

Hembesök - BVC checkar in!

Av: Pappa

Före känns det som ett test, ja lite under tiden också. Har vi ett hem som är tillräckligt barnvänligt? Tillräckligt rent och snyggt? Framstår vi som bra föräldrar?



Men vår blivande barnmorska M är en vänlig själ som verkar veta vad hon pratar om. Kort genomgång av vilka dom är och vad dom gör på BVC, vilka test och vaccinationer som skall till. Läng och viktkurvor etc mm. Givetvis lyssnar man med stora öron - vilka resurser det ändå skall till (och sätts till) för ett nytt barn i Sverige. Man blir ännu mer skattebetalningsbenägen när man känner sånt stöd komma ens egen väg.



En föräldragrupp hamnar vi också i. Kul. Tror jag. Den på MVC före förlossningen var helt ok men det kändes som att alla var fokuserade på framtidens händelser (få barn!) och inte så mycket på att skapa vänner. Nu kan man kanske hitta framtida vänner både för sig själv o plutten.

Alva var på lite drygt 1 vecka tillbaka till födelsevikt 4300 g vilket inte är illa pinkat, inte ovanligt att det tar 3 veckor. Ett sånt A-barn (=

(detta hände eg i fredags men det var ett sådär lagom långt inlägg som man ser på alla abdra fräcka bloggar)

Till slut kom hon då ut - Vår Alva!

Av: Pappa
Japp, nu är hon här - den lilla underbart söta busen därinne i magen som tog så lång tid på sig. Alva kom vi fram till att miraklet skall heta (efter nio månaders löjligt velande på SCB´s sajt var det trots allt ganska givet).

Vi (mest pappan) tänkte att det kan vara kul för den något äldre Alva att få veta lite mer om hur det hennes äventyr startade. Samtidigt är det himmelens svårt att vara en diciplinerad dagboksskrivare. Om inte... man känner viss press. Och en liten läsarskara skulle nog kunna vara grejen. Så here goes, hoppas det blir kul. Vi börjar med ett försök att återskapa det som redan hänt eftersom Alva fyller 12 dagar idag.

Man får ju lära sig att normaltfödseln är +/- 2 veckor runt beräknat datum. Dvs att även den lugnaste av filbunkar blir skakig i brallan ca 1 månad före utsatt datum. Det är en intressant lågmäld men ändå tydlig nervositet som påverkar utan att synas. Det funkar rätt bra i ett par veckor men i takt med att omgivningens (omtänksamma) frågor ökar i frekvens så ökar också den mentala påfrestningen och övergår så småningom i fysisk trötthet. Kommer man då en vecka för sent får man räkna med slitna föräldrar redan från början. Och så blev det. Men låt oss backa en aning.

januari 2006
Scen: En vanlig fredag kväll och de glada samboparet skall snart träffa vännerna på lite afterwork. Pappan sitter som värsta tonåringen och spelar nyupptäckta flugan poker på nätet. Mamman smyger in på toa. Efter ett tag kommer hon ut och stör spelandet med en liten plastpryl och frågar "hur tolkar du det här"... tror det är många som känner igen situationen och vet vilka känslor som far igenom kropp och skalle. För egen del var det två känslor som ändå dominerade #1 Rätt stor förvåning (kan det gå så snabbt, det var ju knappt veckor i plural sen.. hmm) och #2 Fundersam lycka (hur 17 ska det här gå? Är jag som en 34-årig tonåring redo? men det är klart man är). Allt detta förbyttes ganska snabbt i hemlighetshysteri. Hur fasen skall vi hemlighålla detta på den bar dit vi förväntas dyka upp om en kvart?! Låtsas vara illamående, nej det går ingen på, alla kommer koppla. Stana hemma o spela sjuk, nej för trist. Ah - dricka snygga men alkoholfria paraplydrinkar - smart Elin! Sagt och gjort.. och tänk det funkar. Det tom smakas på varandras drinkar utan att nån märker nåt. Tills mammans väninna tycker att den där drinken var ju himla god och skickar sin respektive att köpa en likadan... Pappan kutar med i oerhört naiv förhoppning att lösa situationen med blinkningar till bartendern. Killen i baren fattar inte ett smack och insisterar att drinken är alkoholfri trots mina protester och blinkningar som sluligen förbyts till ett uppgivet "jaha men då måste det ha blivit fel". Väninnans respektive (som är en fin människa men som i just detta läge kanske är lite trött o inte riktigt fattar situationen) skyndar tillbaka och redogör tydligt för samtliga närvarande att det "framkommit att Jennys drink var alkoholfri" (uppriktigt och fullständigt ovetandes om uttalandets konsekvenser). Ingen kommenterar vidare där och då men i efterhand har det framkommit att alla fattade precis (ja, utom vår vän annonsören).

Hur som helst - de 12 kritiska veckorna passerade (lååångsamt) och de få kvarvarande som inte visste fick ta del av nyheten. Alva fick som ofödd åka på både fjällresa och ett par solresor. Dessutom var vi hos mormor och morfar i Norrland och farmor i Halland (härligt hur ) så även om första dryga hälften av graviditeten var märkt av jobbigt illamående för mamman så fanns det ett antal se-fram-emot-tillfällen som styckade upp den långa väntan i lagom stycken. Båda ultraljuden var rätt maxade upplevelser - inte alls suddiga bilder av det kommande lilla livet sätter bra fart på realismen.

Väl inne i sensommar byttes världens bästa barnmorska ut mot en som inte passade vår personlighet lika väl, det vägdes och mättes allt mer frekvent och det gicks på mamma/pappa-kurs, där pappa fö fick en uppleva en smärre el-chock när en trasig TENS-apparat kortslöt sig(TENS är smärtlindring, små plattor som sänder ut svaga (är det tänkt) elektriska impulser tejpas fast på huden). Redan innan de små liven kommer ut är de ganska tidskrävande (en uppfattning som dock revideras i den sekund de faktiskt kommer ut.. då kräver de all tid o uppmärksamhet hela dygnet) Även en misstänkt havandeskapsförgiftning ingick i bilden med dagliga blodtryckstagningar och urinprov som följd.

november 2006
Den 24 oktober var hon sagd att komma (vi visste dock inte att det var en hon) men inte förrän den 1 nov (vid 14-tiden) kom de första riktiga känningarna och då i form av ett vatten som gick (på konsum!) före de första riktiga sammandragningarna. Inte helt bra men heller ingen katastrof. Besök på förlossningen rekomenderades där man puls o värkar kollades. Ingen ko på isen. Hemfärd igen varpå värkarna kom igång på allvar. Mamman var stark o modig och följde anvisningarna om att göra så mkt som möjligt av jobbet på hemmaplan. Pappan tidsmätte värkar och antecknade noga. Men vid 23-tiden var det ändå dags att lämna hemmet. En förånansvärt lugn bilresa och framkomst till sjukhuset följde. Inskrivning på sal 2 på Sveriges finaste förlossning (?) med nästan på hotellrumskänsla och grymt kompetent personal.

Första gänget personal som vara "våra" var kanon. Barnmorskan in charge förklarade förutsättningarna och att pappan lugnt kunde sluta göra stora ögon åt värkarbetet då det fanns många timmar att njuta än! Inget tjafs här inte, men samtidigt fanns en helgjuten känsla av kunskap och erfarenhet. Det var bara att "luta sig tillbaka" och utöva ödmjukhet. Allt eftersom ökade dessutom hennes peptalk---FORTS FÖLJER, ALVA VAKNADE....

we´re back. lite tröst på axeln var medicin nog. Ja, hon peppade bra mellan varven av värkar, nyponsoppa o minutlånga sömnperioder (NY ALVAPAUS & EGEN SÖMN)

Tillbaka igen. Som sagt, första teamet var riktigt bra och ganska snart hade vi ca 6 cm öppning = mer än halvvägs (med bara lustgas o akupunktur). Men vid 7(?) på morgonen (2 nov) avlöstes dessa av ett nog så kompetent gäng men där man hade med en barnmorske-student på examens-korståg.. Vår avgående barnmorska sa adjö med en värmande hälsning "du är otroligt stark, det är häftigt att se hur du verkligen vågar föda, ert barn kommer att vara här innan jag hinner hem". Genuint stärkande ord. Tyvärr blev det inte så - vår nya vän, studentskan, skulle promt visa sig på styva linan och styra alldeles för mycket över saker som vi redan hade koll på och dessutom blev det dubbla undersökningar av allt (både hon och ordinarie BM). All utveckling avstannade )= Runt kl 11 sattes värkstimulerande drop in som pressade fram 9 cm (10 är väl normalt för att kunna komma igång med krystningarna). Värst av allt var att Alvas puls gick upp onormalt mycket och läkare tillkallades. Ett blodprov togs på Alvas hjässa (helt sjukt vad man kan göra med ett barn i en gravid mage, tydligen kan man även göra rätt avancerade operationer). Provet visade på för hög halt av mjölksyra och innan vi visste ordet av var kejsarsnitt bestämt.

På oerhört kort tid (under en kvart?) och under total känslomässig kaos förflyttades vi till operationssalen och mamma gjordes iordning. Hela situationen var näst intill obeskrivlig. Å ena sidan kan man bara tänka på ens barns bästa, å andra sidan blir man arg, ledsen och besviken för att man inte få slutföra kampen som det var tänkt. Lägg därtill rädslan som kommer ur att man givetvis inte har tänkt igenom kejsarsnitt tillräckligt mycket före (man räknar ju inte med att det skall hända). Vad kommer hända, vilka risker finns för barnet, vilka risker finns för mamman, får pappan vara med, skall man vara vaken, hur påverkas ett barn utvecklingsmässigt av kejsarsnittet??? Mamman fick snabbt en sorts ryggbedövning som fullständigt plockade bort undre halvan av kroppen. Båda föräldrar skakade och grät om vartannat. Pappan kämpade för att vara stor, stark, trygg man (man vill ju hellre vara ett stöd än en som ytterligare tillfogar oro) men det var hopplöst att inte hålla igen tårarna och skakningarna. Mamman kämpade med att vara extremt delaktig och samtidigt helt utanför (bakom operationsskynket). Någon minuts märkligt rotande. Och så plötsligt, barnskrik en extremt kort visit på huvudsidan hos mamma och pappa, sen vidare till ett litet sidorum med en sköterska men... vad var det?! Vi fick ju bara se ansiktet och ingen sa något. Ingen som var kvar på vår sida kunde berätta. Fullständigt ologiskt men ändå nån sorts okunskapspanik, man måste ju veta. Men så kallas pappa in och kan berätta. Det blev en välskapt och vacker lite (nåja) flicka. 4290 gram och 52 cm Alva.

Pappa får fortfarande helt skakig men stolt klippa navelsträngen. Och så tillbaka in till mamman för en kort träff samtidigt som snittet lappades igen. En barnmorska var snäll och tog lite bilder.

Efter operationen skickades pappan tillbaka till salen på förlossningen medan mamman fick åka på uppvakning. Inte så kul för någon men inte så mycket att göra. Ett par timmar senare återförenades vi på en klassisk sjuhussal på avd 44 som är en perinatal-avd (dvs för dom med trubbel före o efter förlossningen). Sunkigt ställe men med fantastisk personal. Dock får papporna bara vara med 08-21 och inte kl 14-15, inte precis vad man önskar men ok, det är många som skall ha sjukvård och extra sängar kostar plats = pengar. Trist dock att man inte kan få köpa mat på avdelningen åt pappan så att man kunnat äta ihop.

Hur som - mamman återhämtade sig ganska snabbt (uppe på korta utflykter redan dag två) och alla test på Alva gick som smort. Hon var (är) stor och stark, nyfödda tjänar på att ligga något för länge i magen förutsatt att de får bra med näring och så. Efter tre nätter på 44;an fick vi byta till patienthotellet som är en sorts mellanstation mellan sjukhusvård och hemgång - en mjukstart på "allvaret". Här får såklart mamman, pappan och barnet bo och äta ihop (pappan får betala, mamman bor billigt). Även här har man fantastisk personal och dessutom nära till amningsakuten där de har minst en alldeles fantastisk kvinna som verkligen kan amning (vi har bara träffat en så det kan finnas fler..)

Efter två nätter på hotellet var alla test gjorda och vi var redo att åka hem - jättekul, spännande och en gnutta skrämmande. Bara att få fast babyskyddet i bilen på rätt sätt är ju en hel vetenskap.

Hemma har vi nu varit i en vecka och det är i såklart helt fantastiskt. MEN... det som alla sagt om sömnlösa nätter som jag trodde var överdrivet.. bara att multiplicera med 10. Minst! Inte bara blir det förfärligt många färre timmar, dom minuter man får kommer extremt oregelbundet. Till slut vet du inte vad som är dag och natt (särskilt i mitten av novembet med sunkigt väder). Man äter frukost kl 14 och glömmer att äta igen till sent på kvällen. Å andra sidan, det pappan upplever som vansinne är ändå bra mycket tokigare för mamman som skall mata hela natten i en massa omgångar.

Det blir dock bättre, redan verkar det som att sovperioderna blir längre och matperioderna blir aningen mer effektiva. Har man dessutom fantastiska vänner som kommer över med både mat och pepping så blir det ändå ganska bra. Och hur "illa" det än är så är läget ändå helt fantastiskt - bara att gå och titta på lilla plutten och känna hur lyckan, värmen och stoltheten strömmar genom kroppen.

Om två dagar fyller Alva 2 veckor och denna korta (ja, det var så det var menat i alla fall) sammanfattning får vara klar. Nu hoppas vi att mamman o pappan är flitiga på att skriva.