Jaaa... vad säger man. Alvas pappa har nog aldrig velat så mycket över ett beslut som över framtiden för den här bloggen. Beslutsförmåga sökes!
(Och japp, redan innan du läser vidare så visst erkännes att detta är dagens (veckans) i-landsproblem och hela inlägget, som så många andra, är navelskådning i stora proportioner. Men bloggen har varit/är en ganska stor grej häromkring.)
Det funderas en del över alternativ och möjligheter.
1) Fortsätta som vanligt
2) Dela upp bloggen i två världar, kanske en del som är en förlängning på nuvarande plats som begränsas till mest bara pappareflektioner och annat smått o gott (men utan för mkt Alva-exponering) och en annan "hemlig" som fortsatt dokumenterar stort som smått från Alvas liv (men hur dra gränsen?)
3) Lägga ner alltihop
Vad är det då som är så förbenat svårt?! Ja, det är mkt som är positivt med bloggen och att blogga. Först och främst blir det en fruktansvärd massa dokumentation som kommer bli underbart att ha kvar (det är redan nu kul att backa till gamla inlägg). Att släkt och nära vänner som inte träffar Alva varje vecka kan hänga med i utvecklingen är suveränt! Alla kommentarer och besök är såklart också kul, nästan kändis liksom. Dessutom har man lärt "känna" ett gäng andra bloggare som faktiskt är roliga bekantskaper.
Negativt då? Ja det har ju sen första dag funnits en baksida (faktiskt flera, hur nu det funkar) på det här guldmyntet. Detta med tiden är svårt, det tar trots allt en hel del tid. Och tid blir allt mer en bristvara för varje dag som går (som har med Alvas pappas jobb att göra).
Men jobbigare, och ett växande problem, är "offentligheten" och den trots allt ganska stora skara m-skor som kommer hit (totalt över 300 000 besök, 220 000 unika). Ganska länge inbillade man sig att det via kommentarerna gick att ha hyfsad koll på läsarna, löjligt naivt givetvis. Omröstningen på alltombarn och artiklarna i Mama och Hennes har inte precis gjort saken bättre. I takt med Alva blir större och mer av en självständig person känns det allt mer fel. Kanske inte helt logiskt men ganska skitjobbigt att så många som man inte vet nåt om, vet nåt om en själv.
Tankepausen fortsätter!
Och Alva då?! Hon mår som en prinsessa! Efter problemen med magen, som kom o gick ganska länge verkar hon nu vara helt kurrant. Det i sin tur verkar ge utveckling, energi och massor av glädje. Kanske är även våren en del av förklaring, det märker man ju själv - tom sugen på första holmgången med nyinköpta handjagargräsklipparen.
Dagis funkar fantastiskt bra. Alva verkar älska det och det känns som det naturligaste i hela världen att lämna och hämta (vilket det ju av förklarliga skäl inte gjorde i början). Fröknarna och den enda magistern (dvs vår manlige förskolepedagog) är helsköna och det känns hemskt bra att känna dem bättre nu.
Jamen kort sagt - det är vår och livet är rätt gött! Tankearbete och jobbarbete till trots.Andra bloggar om:
blogg,
blogga,