Med språket och kommunikationen kommer humorn. Det allra roligaste just nu är antingen klassisk titt-ut eller ännu hellre jaga/bli jagad. Oftast är det mamma eller pappa som jagar. Alva spurtar fem steg (eller vad det heter när man kryper), stannar upp och väntar på ljud bakifrån. Kommer det inget vänder hon huvudet och kikar med värsta spjuverögonen efter förföljaren. Så fort jaktsignalen kommer igen rivstartar hon men kan inte hålla sig för skratt. Och för varje liten bit jakt på det där viset ökar skrattet från bubbel till ett på slutet helt hysteriskt lyckligt skrik. Och själv skrattar man med då det är ett löjligt smittande skratt. Undrar om livet kan bli bättre för en förälder?
Andra bloggar om: baby, bebis, barn,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Har du förevigat detta på bild?! :)
Härligt! Jonte kan fortfarande vara så....men Tobbe...HA! Där får man mer som en blick att "vad-håller-tönt-kärringen-på-med-nu-då?" blick om man försöker skämta till det lite.....:-D
Och gud förbjude om man gör det när polarna är på plats!!!!
Susanne
Det finurliga är också att man numera som förälder, kan skylla allt på barnet. Jag menar, nu är det ju legitimt att igen göra saker som kanske inte passar sig som vuxen utan barn.
Tex. här om dagen satt jag i sandlådan med två av mina grabbar. Efter ett tag var jag så inne i sandslottsbygget att jag inte märkte att den ena hade lessnat och gått in (han är sex år) och den andra var ju inte så brydd från början överhuvudtaget(6månader) *ss* Kommer aldrig heller att glömma när mitt första barn skulle se en Astrid Lindgren film för första gången, vem var som var mest intresserad tror du?! ;-)
/Mams, med tre barn
Ha ha, ser det framför mig och sitter och småskrattar! Barn är häliga!
Anna - nä men det är en riktigt bra idé!
Brunis - kan tänka img att det svider lite när de mognar ifrån skojset!
Mams - jaja men det där är redan bekant, jag kollar på fem myror med Alva för att jag vill, inte för att Alva fattar så mkt.
Skicka en kommentar