Alvas pappas första dag på inskolningen blev en ganska förvirrad och komprimerad upplevelse. Alvas mamma har ju berättat en hel massa spännande varje dag medan jag i princip kan berätta att jag lämnade Alva, försvann, kom tillbaka och så gick vi hem igen.
Och mitt i allt det där var jag mest av allt förvirrad (inte minst efter en exceptionellt dålig natt). Jag var tex helt övertygad om att vi gått in på fel avdelning trots en noggrant förberedande genomgång med mamman, trots att det bara finns två möjliga dörrar varav den ena är osannolik och trots att Alva visade vägen. Dessutom presenterade jag mig som "Alvas mamma", glömde lämna en enkät dagis ville ha och förmodligen betedde jag mig som en allmänt förvirrad skolpojke första dagen i skolan.
Nåväl - vid lämningen fick pappan vara med på samlingen. Vi satt tillsammans på kaninen. Eller pappan satt på kaninen och gjorde tappra försök att få det att se ut som att Alva också gjorde det, av egen fri vilja. Ganska hopplöst. Vi sjöng en sång. Sen fick pappan gå.
En antydan till missnöje vid dörren kunde med bästa vilja skönjas. Stort smajl och glada vinkningar i ett fönster i rummet bredvid kändes nästan som ett nederlag (man vill ju vara lite mer populär än så). Men såklart - våldsamt skönt att hon trivs!! Vid hämtningen var det ungefär samma visa -"jaså kommer du nu? Men du, jag är lite upptagen här."
Att sitta med vid lunch ingick vid hämtningen. Utmärkt krubb (dagis är för litet för eget kök så de får maten från en ganska bra restaurang i stan). Sen fick vi gå hem. Pappan fortfarande lite oklar över vad dagis är och hur det eg funkar.
Men det verkar hemskt mysigt. Personalen verkar duktiga.
Utom allt tvivel är att Alva trivs mycket bra!
Avslutningsvis en ovidkommande bild mest för att det blivit så få bilder på sistone - En väldigt busy Alva med pappas mobbe. Härma är väldigt kul.
[uppdaterat med nåt helt annat ännu mer ovidkomande][och igen]
1. När man tycker att allt bloggande bara handlar om meningslöst skit som mode o kändisar (ja det är en smaksak!) så är det befriande att läsa en som presenterar sig så här: Kvinna, morsa, mormor, hustru, musiker, textförfattare - och så lite lärare också. Bloggblad kallar hon sig, verkar intressant o har bloggat sedan 2005! Det är som stenåldern i bloggtermer räknat. (Tycker jag som varit igång drygt ett år.)
2. Skitkul - kolla det direkt om du har en cell i din kropp som gillar kiss o bajs-humor. Observera att du är otänkbar om du är född före 1940! Ett komma fem ton för min del. Hittad hos mamselemamsen.
3. Ny på länklistan - Ida o Robert som snart skall få en krabat
Andra bloggar om: dagis, förskola, inskolning, barn,
15 kommentarer:
Jag känner mig fortfarande förvirrad varje gång jag är på dagis. Trots att jag varit där ofta de senaste 3,5 åren :-)
Skönt att det går bra för Alva även om det gick mindre bra för dig på din första dag på förskolan! ;) Tur att det inte är betyg på dagis (ännu)!
Hahaha, roligt! Du skriver så kul. Vad jobbigt att lämna på dagis första gången efter att ha haft ungen (får man säga "ungen" direkt till föräldrar?) hemma hela tiden dittills.
Det där var by far den bästa bilden på Alva tycker jag! Hon ser så vuxen med vänsterarmen i sidan och allt!
Haha vilken underbar bild. Alva ser ut som en riktigt upptagen businesswoman.
Åh, jag bugar och tackar för länken med de rara orden.
Eftersom du är ny läsare hos mig, har du nog inte upptäckt att mitt fyraåriga barnbarn tar över bloggen ibland, och har gjort så sen jag startade.
Jag som inte trodde att jag tyckte om barn (undantag de egna+ mina elever), som inte ville ha barnbarn .... ändrade mig och blev totalt urlöjlig och visar barnbarnsbilder och lever i en värld där 4-åringen är navet. Maken och machosonen blev precis likadana. Fördelen med att vara mormor är att man slipper inskolning och vaknätter... :)
Din lilla docka är ju hur charmig som helst!
Tack så mycket för länken. Blir grymt glad varje gång
*s* Det är inte alltid lätt att presentera sig med rätt epitet. Min kompis Pernilla presenterade sig på ett scenframträdande med orden "Det är jag som är Klas bror".
Undrar vad jag själv kommer att presentera mig som... eh ja...
Ni har nog världens sötaste unge. Men hon får passa sig snart kommer krabaten, då kommer jag nog lista annorlunda.
Ni kanske borde skola in henne i nån managementskola direkt, ser inte ut som att hon behöver omvägen via skolsystemet?
Svar: Åh, tack så mycket! Jag som till och med var noga med att skriva att det gick lika bra att rösta på de andra, hehe.
haha matchen gick bra ! 6-1 till mina djurgårdsgrabbar !
Såg att du gav Emelie beröm för hennes bild på bloggen, så jag måste ju erkänna att det är jag som tog den och med en mobilkamera dessutom !
Ha det jätte bra där nere i MFF-LAND!
Kul att det går bra på inskolningen... Mio började när han fyllt ett och han bara sprang ifrån oss hela tiden under de första veckorna.. Nu vid 1,5 år har det börjar bli tårar och ledamhter vid lämning och plötsligt ångrar jag att jag önskade mig lite "sakna mamma" fär i början Buhu... NJUT av att "ongen" är gla'! :D
Dagis är lite hemligt.. har inte hellet fått kläm på det där, och framförallt inte vad jag som mamma ahr för en roll där?! Men jag minns själv hur spännande och roligt man hade där som liten...
Hejsan! Socialhögskolans fik har nog flyttat upp en våning sedan du var där, men de har grymt goda mackor, kakor och fruktsallad (!).
Hej där! Vi har också en tvååring hemma. Full fart! Hur gammal är Alva nu? Gör gärna ett besök på min blogg:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.107796
Förskolans uppgift är att hjälpa barnen in i vårt demokratiska samhälle med allt vad det innebär. Mycket är betonat på deras individualitet och förmågan att också klara sig i grupp (samarbete). http://www.kohagensforskola.uppsala.se/UVBForskolewebb_Upload/Vintergatans_forskola/Upload/pdf1067.pdf
Riktigt intressant att läsa dina åsikter då jag läser till 1-12 lärare och nästa vecka ska ha praktik på en avdelning med endast nyinskolade barn (1-2 år gamla).
Fortsätt absolut att skriva ut dina frågor, det gör att man lättare kan sätta sig in i en förälders situation och förstår dom på ett annat plan (jag har själv inga barn).
Hur som helst, skönt för er att Alva trivs på förskolan. Det är alltid skönare (tror jag) att lämna sitt barn om man vet att de gillar stället de ska vara på!
Skicka en kommentar