Första "riktiga" veckan på dagis är över. Dvs att testperioden (inskolningen) är över och Alva är alltså ett fullfjädrat dagisbarn*.
Och nog har man hört andra föräldrar berätta om att dagis är utvecklande men vi trodde kanske att det skulle ta lite mer än en vecka att se tydliga tecken på förändring.
Alva har alltid varit ganska social men i och med starten på dagis blev det ganska tydligt att hon varit mer fysisk än verbal i sina kontakter - kunnat leka tillsammans med andra och inte varit rädd för fysisk kontakt (till och med lite väl fysiskt framfusig ibland). Men mycket av språkbubblet har hon sparat till hemmets lugna vrå. Och det har nog också varit så att förståelsen av ord utvecklats bättre än användandet.
Även fröknarna påpekade inledningsvis att "Alva pratar inte så mycket".
Men nu en vecka senare! Nu babblas det ordliknande ljud i kubik. Och det fäktas ordentligt med armarna för förstärka allt viktigt hon har att säga. Både hemma och borta. Vilket dagispersonalen också intygar.
Det är svårt att förklara hur stor skillnaden upplevs men vi som vanligen inte riktigt ser övergångarna från det ena till det andra är mäkta imponerade.
Dessutom ganska slående - Ett ord dominerar numera Alvas verbala förmåga fullständigt. Ett ord som vi inte tror oss hört före denna vecka. Ordet är NEJ och används på alla tänkbara sätt (och några otänkbara). Det är ganska underhållande att sitta i köket och konversera och föreslå det ena roliga efter det andra och Alva bara säger nej, nej och åter nej.
Får se om nästa vecka för med sig ett mera varierat utbud av ord. Vi känner oss ganska hoppfulla.
Fortsatt god helg! Hur är den/var den?
Och har den inte varit helt perfekt kan kanske lite humor vara välkommet?
Andra bloggar om: språk, ord, barn, dagis, förskola,
* Vilket är en mycket underlig känsla. Vi har numera långt ifrån monopol på Alvas liv, upplevelser och utveckling. Den tidigare omtalade frustrationen över att inte veta allt om hennes dag är fortfarande ett problem men ämnet börja kännas uttjatat. Det handlar nog mest om att vi dels skall vänja oss vid läget, dels skall utveckla vår förmåga att ställa de frågor som ger den information vi vill ha. Det ger sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
God helg på er! Det är skönt att veta att ni tittar in och tittar till oss! :)
Vi är lite förkylda, men annars rätt OK. Det är skönt med helg, särskilt nu när snön vräker ner och man kan krypa upp i soffan med en kopp te och bara vara.
Visst är det häftigt med den utveckling som sker!? Jag försöker fokusera på att vara glad över det som sker istället för att vara ledsen för att jag inte har monopol på barnens tid.
Hihi, undrar när hon inser att hon har tackat nej till en massa skoj ;-)
En av mina kompisars dotter använde också nej friskt när hon var i Alvas ålder. Men ibland menade hon inte riktigt nej utan på en fråga eller uppmaning sa hon "nej, ja tack" eller "nej" och gjorde det hon skulle ändå :)
Haha, nej är och har varit ett tag det absolut vanligaste ordet från Isabella. Det betyder dock inte alltid att hon inte vill något, bara inte på det sättet.
En typisk dagsibarn säger även: min och dumma, eller dumma dig, mina barn som gick hos dagmamma sa aldrig det men mina två minsta blev dagsibarn å mycket riktigt kom dumma dig som ett brev på posten. Men dock förespråkar jag ändå dagis..
Nämen?! Mitt barn går på dagis och säger INTE "dumma" eller "dumma dig", däremot säger de flesta av hennes kompisar "min" vare sig de går på dagis eller ej =)
Skicka en kommentar