Besiktning - UA

1,5-årskoll igår. Frisk som en nötkärna! Magen visade sig ju vara helt kry även efter att vi fick labb-analys på saken, vattkopporna avklarade, den gamla äggallergin är borta. Och några andra defekter kunde doktorn inte leta fram. Vikt och längd ligger på sina respektive kurvor. Jamen kort sagt - det är en nära nog perfekt liten fysisk varelse vi när vid vår barm.

Den mentala utvecklingen är det heller inget fel på. Och just nu utvecklas det STORA JAGET! Ja jädrar i hoppet vilka viljeyttringar man får testa sitt tålamod på. Några exempel;
- Vill ha en riskaka till varje pris, sliter i den barnsäkrade lådan där dom finns, klämmer fingrarna o är helt tröstlös tills hon (ev) får en. Ganska begriplig viljeyttring.
- Vill under inga som helst förutsättningar ta av nattkläderna för byte till dagisutstyrsel. Att under tidspress till slut lirka av dom gamla och på med dom nya under total protest samtidigt som hon försöker sätta på dom gamla igen är sådär kul. Helt (för mig) obegriplig viljeyttring (men säkert alldeles logisk för Alva).

Nåja, glädjestunderna är såklart många fler och mkt viktigare. Bara att fokus hamnar lite på det som är speciellt just nu.

---

Bloggen?! Ja, det kluras fortfarande. Således också lite svårt med motivationen (förlåt till dem som till äventyrs fortfarande dyker in dagligen). Lovar dock att berätta så fort en klar plan finns.

Anna Pihl är slut

Måndagen återgår framöver till sin status som en rätt medioker veckodag.

Å andra sidan tittade Alva och jag på lilla sportspegeln idag och Alva förgyllde ögonblicket med att uttala "sata" (Zlatan). Det kan man ju leva på ett par måndagar framåt.

Home alone

(vi skiter i dom stora frågorna ett ögonblick)
Alvas mamma är bortrest vilket ju är tråkigt såklart.

Men shit, nu ska det busas! Vi har redan käkat fulukorv o spagetti utan ens ett försök att hitta en grönsak. Imorgon är det fixardag på området så då blir det kanske inte så mkt äventyr men på söndag då jäklar (vet inte riktigt vad det blir men nåt lattjo blir det, kanske en djurpark).

varning för navelludd

Jaaa... vad säger man. Alvas pappa har nog aldrig velat så mycket över ett beslut som över framtiden för den här bloggen. Beslutsförmåga sökes!

(Och japp, redan innan du läser vidare så visst erkännes att detta är dagens (veckans) i-landsproblem och hela inlägget, som så många andra, är navelskådning i stora proportioner. Men bloggen har varit/är en ganska stor grej häromkring.)

Det funderas en del över alternativ och möjligheter.
1) Fortsätta som vanligt
2) Dela upp bloggen i två världar, kanske en del som är en förlängning på nuvarande plats som begränsas till mest bara pappareflektioner och annat smått o gott (men utan för mkt Alva-exponering) och en annan "hemlig" som fortsatt dokumenterar stort som smått från Alvas liv (men hur dra gränsen?)
3) Lägga ner alltihop

Vad är det då som är så förbenat svårt?! Ja, det är mkt som är positivt med bloggen och att blogga. Först och främst blir det en fruktansvärd massa dokumentation som kommer bli underbart att ha kvar (det är redan nu kul att backa till gamla inlägg). Att släkt och nära vänner som inte träffar Alva varje vecka kan hänga med i utvecklingen är suveränt! Alla kommentarer och besök är såklart också kul, nästan kändis liksom. Dessutom har man lärt "känna" ett gäng andra bloggare som faktiskt är roliga bekantskaper.

Negativt då? Ja det har ju sen första dag funnits en baksida (faktiskt flera, hur nu det funkar) på det här guldmyntet. Detta med tiden är svårt, det tar trots allt en hel del tid. Och tid blir allt mer en bristvara för varje dag som går (som har med Alvas pappas jobb att göra).

Men jobbigare, och ett växande problem, är "offentligheten" och den trots allt ganska stora skara m-skor som kommer hit (totalt över 300 000 besök, 220 000 unika). Ganska länge inbillade man sig att det via kommentarerna gick att ha hyfsad koll på läsarna, löjligt naivt givetvis. Omröstningen på alltombarn och artiklarna i Mama och Hennes har inte precis gjort saken bättre. I takt med Alva blir större och mer av en självständig person känns det allt mer fel. Kanske inte helt logiskt men ganska skitjobbigt att så många som man inte vet nåt om, vet nåt om en själv.

Tankepausen fortsätter!

Och Alva då?! Hon mår som en prinsessa! Efter problemen med magen, som kom o gick ganska länge verkar hon nu vara helt kurrant. Det i sin tur verkar ge utveckling, energi och massor av glädje. Kanske är även våren en del av förklaring, det märker man ju själv - tom sugen på första holmgången med nyinköpta handjagargräsklipparen.

Dagis funkar fantastiskt bra. Alva verkar älska det och det känns som det naturligaste i hela världen att lämna och hämta (vilket det ju av förklarliga skäl inte gjorde i början). Fröknarna och den enda magistern (dvs vår manlige förskolepedagog) är helsköna och det känns hemskt bra att känna dem bättre nu.

Jamen kort sagt - det är vår och livet är rätt gött! Tankearbete och jobbarbete till trots.

Andra bloggar om: blogg, blogga,

Urusel blogg

Ja, inte mkt till blogg det här nuförtiden. Det brister i tid och faktiskt engagemang av olika orsaker. Det känns ruttet ur flera aspekter men ffa för att det finns en väldig massa glada m-skor som lojalt kommer tillbaka (trots att det ofta är till ingen nytta) och för att idén om en bra dokumentation lever än. Det kluras vidare över framtiden..
Tillsvidare - en bild från ett vårigt (?) Skåne i helgen.

Verkligen ingen skitsak!

Stora nyheter! Riktigt stora!

Idag har den där lilla räkan (som ju blivit lite större numera) utfört stordådet att kissa på pottan! Man blir ju så stolt som man håller på att spricka.

Firar med ytterligare en bild från Los Cristianos, Teneriffa. Denna gång från en lekplats mitt i byn, alldeles vid havet.

Förutom charm, fina stränder och bra restauranger så var det imponerande hur dom tänkt mycket både på barnfamiljer och handikappade/äldre (trots alla backar och tvungna trappor).

Andra bloggar om: barn, resa, Los Cristianos, Teneriffa, potta,

Alva älskar djur

Vi tar nån dag i taget, har inte kunnat få tummen loss för att jag inte fått ihop hur semestern skulle sammanfattas. Bit för bit alltså.

Vi är alltså hemma efter en fantastiskt skön vecka i Los Cristianos, Teneriffa.

Alva är, som den flitige läsaren vet, galen i djur! Ett besök i djurpark var alltså självklart. Alva och jag bestämde oss för att rymma från mamman (semester på semestern, inte illa!) en dag. Vi var sugna på Loro Parque men kom fram till att vi inte ville sitta på en buss halva dagen och valde Djungle Park. Förutom att garitsbussen betalades dyrt i form av tid och obekvämlighet (troligen bara otur) var det en underbar liten park. Man kom nära många djur men bakom glas vilket kändes ganska skönt med en 1,5-åring (och dessutom verkar det mer ostört för djuren som överlag verkade ha det ganska bra). Alva gick i spinn 26 gånger över varje ny djurupplevelse innan all orken dog, tror hon hade hemskt skoj.

Väntan på den där förnicklade bussen som aldrig kom. En timme senare kom vi med nästa tur. På vägen hem fick vi inte plats i vår buss o fick åka en timmes rundtur i en extrabuss som släppte av folk på hela Teneriffa (well) och oss sist. Men väl värt mödan.

Kolla där sitter herr Nilsson! Som fö syntes flitigt på spansk tv som visade Pippi varje morgon. "Hola Senor Nilsson!"

Och lejonkungen med tjej! (Glasskiva bakom stenen om nån misstänkte Alvas pappa för grymt dåligt föräldraskap där bakom avspärrningen.)

Andra bloggar om: Teneriffa, loro parque, djungle park, semester, Los Cristianos,

förhandstitt

Det går visst inte riktigt att få tid till allt just nu.. Men en liten förhandstitt på orsaken till den tillfälliga bloggtystnaden kan man väl bjuda på.
Det var riktigt härligt!