tisdag, april 29, 2008

Besiktning - UA

1,5-årskoll igår. Frisk som en nötkärna! Magen visade sig ju vara helt kry även efter att vi fick labb-analys på saken, vattkopporna avklarade, den gamla äggallergin är borta. Och några andra defekter kunde doktorn inte leta fram. Vikt och längd ligger på sina respektive kurvor. Jamen kort sagt - det är en nära nog perfekt liten fysisk varelse vi när vid vår barm.

Den mentala utvecklingen är det heller inget fel på. Och just nu utvecklas det STORA JAGET! Ja jädrar i hoppet vilka viljeyttringar man får testa sitt tålamod på. Några exempel;
- Vill ha en riskaka till varje pris, sliter i den barnsäkrade lådan där dom finns, klämmer fingrarna o är helt tröstlös tills hon (ev) får en. Ganska begriplig viljeyttring.
- Vill under inga som helst förutsättningar ta av nattkläderna för byte till dagisutstyrsel. Att under tidspress till slut lirka av dom gamla och på med dom nya under total protest samtidigt som hon försöker sätta på dom gamla igen är sådär kul. Helt (för mig) obegriplig viljeyttring (men säkert alldeles logisk för Alva).

Nåja, glädjestunderna är såklart många fler och mkt viktigare. Bara att fokus hamnar lite på det som är speciellt just nu.

---

Bloggen?! Ja, det kluras fortfarande. Således också lite svårt med motivationen (förlåt till dem som till äventyrs fortfarande dyker in dagligen). Lovar dock att berätta så fort en klar plan finns.

4 kommentarer:

lillasysteryster sa...

Sådana kraftiga viljeyttringar är verkligen vardagsmat hemma hos oss! Isak testar ALLT och skriker sig hes när saker och ting inte går som han tänkt sig...

Mette Busk Jensen sa...

Alva er kommet i trodsalderen:-) Jeg håber selvfølgelig på, at du fortsætter med bloggen, da det er en god måde for os at følge med i jeres liv, når vi nu ikke ses så tit, så stop ikke bloggen om Alva
Knus Mette og fam.
P.s. glæder os til at se jer.

Granis sa...

Hej Alvas pappa !

Hur du än väljer att fortsätta med bloggen ska du veta att din blogg är helt fantastisk, det var du som var min förebild som både bloggare och pappa när jag började.
När du renoverade köket så tänkte jag, tänk när det är jag som står där och gör det där.

Det jag försöker säga är att även om du slutar så ska du ha ett stort tack för den tiden du har bloggat och jag har dagligen följt din blogg och älskat den, men självklart hoppas jag du fortsätter.

Men ta det lugnt med dina fina tjejer nu så hörs vi.

Mvh Andreas, www.granis.blogg.se

Bloggblad sa...

Kan trösta dig med att JAG-et bara blir starkare och starkare... Kulminerar nångång i 15-årsåldern... Nu, när mina är runt 30 är de väldigt trevliga och omtänksamma... :) Hav hopp!

(Usch, nu låter jag som en gammal kraxande domedagsprofet... jag tänkte annars bara skrämmas lite.)