onsdag, april 16, 2008

varning för navelludd

Jaaa... vad säger man. Alvas pappa har nog aldrig velat så mycket över ett beslut som över framtiden för den här bloggen. Beslutsförmåga sökes!

(Och japp, redan innan du läser vidare så visst erkännes att detta är dagens (veckans) i-landsproblem och hela inlägget, som så många andra, är navelskådning i stora proportioner. Men bloggen har varit/är en ganska stor grej häromkring.)

Det funderas en del över alternativ och möjligheter.
1) Fortsätta som vanligt
2) Dela upp bloggen i två världar, kanske en del som är en förlängning på nuvarande plats som begränsas till mest bara pappareflektioner och annat smått o gott (men utan för mkt Alva-exponering) och en annan "hemlig" som fortsatt dokumenterar stort som smått från Alvas liv (men hur dra gränsen?)
3) Lägga ner alltihop

Vad är det då som är så förbenat svårt?! Ja, det är mkt som är positivt med bloggen och att blogga. Först och främst blir det en fruktansvärd massa dokumentation som kommer bli underbart att ha kvar (det är redan nu kul att backa till gamla inlägg). Att släkt och nära vänner som inte träffar Alva varje vecka kan hänga med i utvecklingen är suveränt! Alla kommentarer och besök är såklart också kul, nästan kändis liksom. Dessutom har man lärt "känna" ett gäng andra bloggare som faktiskt är roliga bekantskaper.

Negativt då? Ja det har ju sen första dag funnits en baksida (faktiskt flera, hur nu det funkar) på det här guldmyntet. Detta med tiden är svårt, det tar trots allt en hel del tid. Och tid blir allt mer en bristvara för varje dag som går (som har med Alvas pappas jobb att göra).

Men jobbigare, och ett växande problem, är "offentligheten" och den trots allt ganska stora skara m-skor som kommer hit (totalt över 300 000 besök, 220 000 unika). Ganska länge inbillade man sig att det via kommentarerna gick att ha hyfsad koll på läsarna, löjligt naivt givetvis. Omröstningen på alltombarn och artiklarna i Mama och Hennes har inte precis gjort saken bättre. I takt med Alva blir större och mer av en självständig person känns det allt mer fel. Kanske inte helt logiskt men ganska skitjobbigt att så många som man inte vet nåt om, vet nåt om en själv.

Tankepausen fortsätter!

Och Alva då?! Hon mår som en prinsessa! Efter problemen med magen, som kom o gick ganska länge verkar hon nu vara helt kurrant. Det i sin tur verkar ge utveckling, energi och massor av glädje. Kanske är även våren en del av förklaring, det märker man ju själv - tom sugen på första holmgången med nyinköpta handjagargräsklipparen.

Dagis funkar fantastiskt bra. Alva verkar älska det och det känns som det naturligaste i hela världen att lämna och hämta (vilket det ju av förklarliga skäl inte gjorde i början). Fröknarna och den enda magistern (dvs vår manlige förskolepedagog) är helsköna och det känns hemskt bra att känna dem bättre nu.

Jamen kort sagt - det är vår och livet är rätt gött! Tankearbete och jobbarbete till trots.

Andra bloggar om: , ,

11 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har varit med från allra första början och har i perioder kommenterar väldigt mycket. Jag minns fortfarande med vilken lycka du skrev att Alva rullat från ena sidan till andra för första gången när hon låg i babygymmet. Tack vare din blogg har jag fått se en väldigt söt flicka växa upp under sitt första år, och det varit kul.
Och det skulle vara kul att kunna fortsätta. Men eftersom jag läst din blogg så länge, med och utan svenska blogstäver :), har jag stor respekt för dig och Alvas mamma, och inte minst för Alva. Så skulle ni välja att avsluta detta projekt kommer jag lycka er allt der bästa i fortsättningen.
För det är ett beslut bara Alvas föräldrar kan ta. Alva kan inte ta det beslutet, hon är och kommer länge framöver vara för liten. Vi, era läsare, kan inte heller ta det beslutet.

Anonym sa...

Rent egoistiskt måste jag ju be dig att inte sluta, saknar redan inläggen och bilderna på Alva. Men själva har vi (Ida) ju redan från början valt något som liknar alternativ 2. En offentlig och en privat blogg.

Vi känner att det fungerar bra. Nackdelen är att det mest blir bilder i den privata, det är inte lika motiverande att skriva texter till den, och alla passar inte i Idas vanliga blogg.

Anonym sa...

Hejsan, jag skulle nog rekommendera att du antingen lägger av helt och hållet eller också att du fortsätter som vanligt. Jag förstår att uppmärksamheten kan kännas jobbig, speciellt med tanke på att Alva blir alltmer medveten om det som händer och sker runtomkring henne, hur kommer hon se på den här uppmärksamheten när ännu ett år har gått och hon börjar få lite mer förståelse??? //Maria

Anonym sa...

Varför inte göra en halvprivat blogg? Sätt lösenord på bloggen, ge det till de du vill ska läsa, släktingar, vänner osv. Men även utvalda läsare?
Eller gör som Robert skriver och ha två bloggar. :)
Lycka till.

Anonym sa...

eller flytta över bloggen till wordpress. där kan man lösenordsskydda vissa inlägg.

Anna, Fair and True sa...

Jag röstar för mellanalternativet, dvs att du fortsätter (såklart) men att du sätter upp en officiell och en privat blogg med lösenord.

Jag tycker verkligen att det är både mysigt och intressant att läsa om Alva och ditt föräldraskap så jag hoppas givetvis att du fortsätter!

Isabellas och Minnas pappa sa...

Jag kan bara säga att jag förstår ditt probelm. Du och jag har ju pratat om det nån gång och det är inte helt lätt att veta vilket ben man ska stå på.

Anonym sa...

Ja, jag funderar då och då på det här med offentligheten oxå, att man exponerar sina barn på internet för okända människor. Ibland skrämmer det mig, och jag har fått några "sjuka" kommentarer från när jag hade min blogg på blogg.se. Då har jag varit på väg att stänga ner.

Nu bloggar jag på wordpress och kan lösenordsskydda de inlägg som är av det mer privata slaget. Funderar fortfarande på hur jag ska göra med foton, vågar man verkligen lägga ut dessa på bloggen fortsättningsvis?

Ja, det är svårt att komma på en lösning :)

Skolfröken sa...

Jag funderar på samma sak. Och hur fungerar det med lösenordskyddade inlägg egentligen? Blir bilderna skyddade då, eller kan folk ändå komma åt dem via sökmotorer och dyl?

Förstår dig verkligen, men FY VAD TRÅKIGT det skulle vara om du slutade. Snyft...

Anonym sa...

jag har liksom Nathalie varit med länge och läst din bogg, dock inte ända från början men ändå länge. Jag har till skillnad från henne länge velat kommentera dina inlägg men inte gjort det. Det har kännts fel eftersom jag faktiskt inte känner dig och din familj trots alla de inblickar som du skriver om.
Men nu vill jag berätta varför just jag av alla dina läsare läser bloggen. Jag och min sambo U har pratat om att skaffa barn sedan ett år tillbaka men valt att vänta därför att vi bygger hus, själva. Genom att läsa din blogg om Alva så får vi ta del av allt mysigt som händer runt ett barn och det har gjort det lättare att vänta det här året :) Av alla barnbloggar vi läst älskar vi just den här om Alva och Alvas pappa och mamma. Jag tror det är många som tycker som vi och du får fler och fler läsare. Du kommer fatta rätt beslut det är jag säker på vad det än blir och jag och min U vill bara tacka för ett underbart år med Alva och hennes familj. Nu skall vi få en egen liten familj :)

Anonym sa...

Säger som den andra nathalie sa, har varit med från början å det har varit kul att se söta alva växa upp under sitt första år . Och självklart har jag stor respekt för er . Så väljer ni att avsluta bloggen så önskar jag Er all lycka till i fortsättningen .
Om ni inte skulle vilja avsluta den helt och hållet utan ha kvar den så ni gå tillbaka och läsa dom gamla inläggen och kanske fortsätta skriva för endast dom nära och kära, så kan ni ju sätta lösenord eller så, så finns den ändå kvar men bara för er :)