måndag, januari 28, 2008

Större, tryggare och sover på bortaplan

Den lilla tjejen Alva blir allt mindre liten.

I helgen utsattes Alva för ett riktigt eldprov. Trodde vi.. Men med facit i hand så var det bara mamman och pappan som egentligen upplevde nån större dramatik när Alva sov hemma hos dom goa tvillinggrabbarna (hos familjen som vi var på Mallis med i somras). Där är Alva alltid lycklig och nästan (!) för trygg*. Alva har ju varit "passad" där förr men att hon helt bekymmersfritt skulle somna och sen även vakna på bortaplan utan minsta lilla pip var ändå förvånande. Och givetvis helt fantastiskt. Vi kan nog gå på fest fler gånger!

Första dagen på dagis utan föräldrarna i standby läge gick också helt bekymmersfritt. Alva är numera alltså ett dagisbarn. Återigen en utvecklingsfas som kom och gick i rasande fas.

För ett par veckor sedan hade vi ganska jobbiga nätter och bestämde oss för att inte slarva med att sova tillsammans, inte i Alvas soffa och inte i vår säng. Bara Alva och bara i Alvas säng. Dessutom kämpar vi så gott det bara går för att inte plocka upp henne ur sängen. Och ser man på - kämpatakterna ger utdelning. Ganska många kvällar/nätter i följd har varit helt oproblematiska och Alva har dessutom kunnat somna på egen hand efter kvällsbok och välling flera gånger. Stort! **

Så kort o gott - heja lite större Alva!

..även om det innebär ett stänk av melankoli att se att bebisen Alva allt mer försvinner och snart är ett barn helt och hållet.

Försvinner den känslan någonsin? Det där dubbla med utvecklingsglädje och "det går ju alldeles för fort" på samma gång. Förmodligen inte va?!

* vi får nog sluta inbilla oss att vi är dom enda i hela världen som kan skänka henne trygghet.

** Dom där raderna kommer vi garanterat få äta upp de närmsta nätterna..

Andra bloggar om: , , , ,

9 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med dig om att man vill både ha småbarnskaka och äta den.

Shit vad sköt när de blir så stora att de klarar sig lite mer själva.

Men fy så hemskt när man inte ä rlika behövd längre.

Anonym sa...

Oj vad slarvigt jag skrev, ser jag. Hoppas du förstår ändå.

:-)

Anonym sa...

Det här har inget med inlägget att göra, men vet du möjligt vis när vi får njuta av den underbara serien Anna Pihl igen ?

A L V A S - P A P P A ! sa...

haha nathalie, en fråga helt i rättan tid! Alvas mamma såg att nya avsnitt var på gång på dansk tv så det skall väl inte dröja så himla länge innan de kommer på tv4

Anonym sa...

Jag håller också på att flytta ut Alva ur min säng igen. Smatidigt kan jag för första gången sen hon föddes tycka att det är mysigt. Men man sover EXTREMT illa (iallafall jag). Det spelar som ingen roll åt vilket håll man förflyttar sig, hon är som en missil efter.

I förrgår natt ställde jag mig sömndrucken brevid hennes säng vid 01.30 när hon skrek o förberedde mig på en halvtimmes skrik. Klappade henne på huvet, kramade henne när hon stod där i spjälsängen (hur ska man ngnsin kunna byta till vanlig säng som hon kan komma upp ur själv?)Efter 2 minuter frågade jag henne sedan om hon inte skulle lägga sig ner. O döm om min förvåning när hon gjorde det, utan att protestera!

I sånna lägen känns det lite larvigt, snacka om att orora sig i onödan!

Anonym sa...

NÄ, det där försvinner aldrig. Själv sitter jag och grinar rätt ofta (fast kanske inte fysiskt), när jag tänker på att båda busarna flyttar hemifrån inom en snar framtid. De fyller 20 och 18 i år, 20åringen är på god väg till pojkvännens lägenhet i andra änden av stan, och 18åringen bor borta minst en helg i månaden när han är hos kärleken.. Det är tomt. Fruktansvärt tomt. Vi skulle ha skaffat ett par ungar till, minst ett eget fotbollslag!! Tänk på det ni..

Anonym sa...

du är sjukt skön , sitter och garvar mig genom varje inlägg

Anonym sa...

11 februari då är det dags för Anna Pihl på 4an. Grymt och great. Härlig blogg och fin fin liten tös.

Anonym sa...

Sitter med tredje barnet och konstaterar att det går fortare med varje barn. Bebistiden bara swischar förbi, det gäller at njuuuta av varje härlig stund...