I spåren av allt gott som varit med Alva (se förra inlägget) så har vi nu fått en träningsnarkoman på halsen.
Delvis mentalt; det skall underhållas och stimuleras oavbrutet annars jäklar. Hon härmar saker vi gör med ansiktet och alla bångstyriga ljud som tidigare kom ut blandas nu med en och annan härmande vokal.
Delvis fysiskt; insikten om att hon kan stå har skapat en obändlig vilja att göra det. Det håller dessutom på att uvecklas till nåt som liknar gång, väldigt kantigt men dock. Och som det inte var nog så har hon även insett att hon kan klättra från magtrakten på en sittande person och upp till ett mkt frustrerat läge där berget tar slut i skalltrakterna. Lyckligtvis verkar det vara lika ok att göra denna färd vågrätt på en filt också.
Båda typer av övningar gör henne hemskt nöjd när det går vägen (och ungefär lika arg när hon inte omedelbart får eller kan träna sina färdigheter).
Och nån sömnbrist lider varkern hon eller föräldrarna av, iaf delvis beroende på denna träningsflit. Tyvärr är det sällan novemberbarn hamnar i några landslag )= så vi får väl hitta nåt hon kan bli vass i utanför årskullsidrotter.
Lilla charmtrollet i morfars trygga händer (och i fina julklänningen (som inte direkt var gratis, användes en dag och kommer att vara för liten nästa år...))
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
åååå så söt hon är!
Oj! Visste inte att det fanns så små juldräkter :-)
bilden blir extra fin om man förstorar den (klicka på bilden)
åh vad fin hon är er alva!
själva har vi varit på första ultraljudsundersökningen någonsin idag.
såhär ser vår lilla bebis ut, 16+5 veckor gammal för den som är intresserad: http://i130.photobucket.com/albums/p274/radicale/28dec1.jpg
vad overkligt det känns att vi också kommer ha en liten tjej eller kille hos oss sen, god fortsättning till er!
http://i130.photobucket.com/albums/
p274/radicale/28dec1.jpg
hela adressen kom visst inte med.
otroligt söt klänning på otroligt söt tjej! har själv två tjejer o mååånga klänningar som bara är använda en eller ett par gånger, så jag vet precis hur ångesten känns :)
Oj hon verkar ju vara en riktig äventyrare, den där Alva. Kanske dags att införskaffa klättringsele, kritpåse och friktionsskor nu. Hov verkar sikta mot höga mål... Ha det fint.
Tack alla för snälla kommentarer!
Elina! Minns det som igår, visst är det en vansinnigt cool upplevelse?! Och bilderna kan man kika på hur mkt som helst!
alvas pappa:
jamen ÅH, det var helt fantastiskt. vi har fortfarande inte greppat att hon/han faktiskt finns där inne i mig,
det kändes mer som att titta på discovery chanel när vi såg bebisen på skärmen än att förstå att det är inne i mig allt det där sker, haha!
Skicka en kommentar