Det senaste dygnet har varit som en vag påminnelse om livet som det såg ut innan Alva. Igår kväll gympa o bastu (Alva med pappan hemma i babybjörnen), idag fm shoppingrunda på stan (Alva med pappan hemma i soffan, pappan något seg efter gårdagens grabbkväll) o em städning av lägenheten (Alva med pappan på promenad). Därimellan naturligtvis amning och mys, mys med Alva. Inte för att jag på något sätt längtar tillbaka, men det känns rätt skönt att livet nu även innehåller en del egentid och att vissa rutiner håller på att infinna sig (med betoning på vissa).
Alva har varit pigg och glad idag under sina vakna stunder, vilka blir längre och längre. Visst är hennes favoritsysselsättning fortfarande att sova, men hennes aktiva perioder är definitivt längre, och mer socialt undersökande. Det är så härligt att se hur hon mer o mer blir en person och det känns helt underbart när man kan uppnå nån slags kommunikation med henne. Visst, det handlar om kill på magen, burr på fötterna, puss på näsan el gapa stort, men hon ler o skrattar tillbaka o det känns som världens bästa bekräftelse just nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vi vill bara hälsa Alva med mamma o pappa välkomna till Norrland inom kort. Sängen står klar, sparken och åklådan är intrimmade bara snön fattas.
Moffa och mormor
Alvas pappa tycker det är hemskt kul med täcknamn, särskilt dom roliga!!
Dementerar fö att det var en så förfärligt hård grabbkväll som bloggen får det att framstå som.
Egentid!
Vad skulle man göra utan den? Gå under?
Minns första gången jag var borta en längre tid från Alva.
Det var på julafton när hon var tre veckor.
Åkte till Friskis på julaftonsjympa (om jag skulle tränat? Knappast med tanke på den foglossning jag hade i slutet av graviditeten). Men där stod jag iaf på jympagolvet o njöt av varje låt. Alla funktionärer (sitter i festkommitten) tyckte jag var galen som var med...men jag kämpade på i egen takt, bastade o pratade med med folk jag kände. Återvände sedan hem som en ny människa.
Ibland måste man få vara sig själv också, inte alltid bara mamma, o kanske ännu viktigare när man i början nästan sitter ihop med bebisen. Man lever ju i som symbios....amma amma amma...
Vi började ganska tidigt (på nyårsafton tror jag närmare bestämt:-) med att ge urpumpad bröstmjölk på flaska till Alva. Ur egoistisk synvinkel, för att jag skulle kunna komma ifrån. Ur pappas synvinkel, för att han skulle kunna komma lika nära Alva o forma egna rutiner för hur dom skulle umgås.
Kan varmt rekommenderas!
Skicka en kommentar