Först av allt vill jag tacka alla snälla människor som röstat på mig! Känns skönt att ha det stödet redan innan jag presenterat mig. Jag har inte ett lika nära förhållande till internet som Alvas pappa och jag erkänner att jag har tyckt att det måste kännas lite konstigt att lämna ut sitt personliga liv till allmän beskådan i cyberrymden, men efter att jag läst alla fina kommentarer och upptäck att det faktiskt är riktigt socialt måste jag ge efter och testa hur det känns.
Igår somande Alva fridfullt vid 00 för tredje kvällen i rad (inga slutsatser, bara ett konstaterande). Sedan vaknade hon vid 04 och var väldigt vaken i närmare tre timmar. Hon var väldigt orolig och bökade omkring, kom liksom aldrig till ro för att riktigt somna in. Troligtvis lite ont i magen, lite växtvärk och allmänt närhetsökande, dock inget skrik, vilket gör det mycket lättare att handskas med. Det värsta jag upplevt de senaste veckorna är Alvas skrik när man verkligen ser och känner hur ont hon har, det är då den desperata känslan infinner sig. Efter att Alva äntligen somnat om sov vi till 11 och det känns ändå som en helt ok natt. Definitionen av en bra natt har snabbt ändrats. För två månader sedan sov jag ca 10-12 tim, oavbruten sömn varje natt, nu känns tre timmar i sträck helt underbart.
Min dag har knappt börjat och snart kommer pappan hem från jobbet, där han har presterat nästan en hel arbetsdag. Det är lite skillnad på produktiviteten. Har vi en promenad, fika el lunch på schemat tycker jag att det är lagom produktivt. Igår var Alva och jag (som pappan redan avslöjat) och träffade de andra nyfödda pluttarna från föräldragruppen. Fyra barnvagnar i bredd gör oss nog till barnvagnsmaffian, men jag struntar verkligen i de fåniga insändare som debatterats på lokalsidorna den senaste tiden. Det är trevligt och härligt att ohämmat få prata om förlossning och barn med andra som är lika insnöade som en själv. Och barnvagnarna är ett måste för att vi ska kunna ta oss ut!
Nu sover Alva som en prinsessa här bredvid i sin älsklingskudde. Borde kanske städa lite inför att vi får besök i helgen och att mäklaren kommer för värdering, men nej, det är ändå fredageftermiddag.. jag ska nog göra en kopp te och läsa en bok istället och mysa med Alva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Välkommen ut ur "garderoben".
Visst är det underbart hur en dag kan gå o man på eftermiddagen fortfarande hasar runt i pyjamas:-)
Det där med att göra saker, jag upplevde det som att jag endast orkade ha en sak per dag i agendan, annars låg jag som ett utpumpat litet löv o skakade när maken kom hem...det blev som för mycket koordinering tillsammans med all mjölk i huvet!
O andra mammor måste man få träffa, de är ju de enda som fattar vad man precis gått/går igenom!
(lite sjukt att jag kommenterar här men ändå) Heja mamman! skitskoj att läsa.
Kram till Mamman från Pappan
ps, nyfiken på den där amningskudden = läs kommentarerna på förra inlägget.
Kul! Så mamman skriver nu oxå.
Prova gärna att bära er lilla Alva i sjal. Trikåsjal är jättemysigt i början. Hon kommer nära nära och man bli inte lika trött i ryggen som när man kånkar bebbe i armarna. Sen sover de gott i sjalen med...
Läs mer på
http://sjalbarn.se
Visst är det härligt att träffa andra som bara har huvudet fullt av bebisar, förlossning och allt som har minsta anknytning till bebisar och förlossning!
Skrattade gott åt din barnvagnsmaffiabeskrivning - tänk dig då vår när vi träffades en 4-5 tvillingmammor med tvillingvagnar! ;-)
:-) Jeg er jo helt ny her, så å si "velkommen" til Alvas mamma blir vel å gå litt langt.. Men jeg kan si "så godt å få Alva fra begges sider" i stedet!
Jeg vil bare si i fra om at jeg har svart på innlegget hos meg, pip pip pip!
(Jeg er ikke solgt!)
:-) Plask
Ville bara säga hej till mamman! =) /Em
Skicka en kommentar