En varm flaska välling. Alva i knäet. Vi sitter i gosiga soffan i Alvas rum. Bara lite mysljus från lilla rödglödande spöket.
Det tar väl en kvart sisådär. Man sluter ögonen o bara lyssnar på slurkandet. Och ganska snabbt tar man igen en hel del av det man förlorat genom två dagars frånvaro.
(Var f.ö. i Kalmar på konferens med jobbet, en helt klart underskattad stad, iaf trodde jag inte Kalmar hade så mycket charm som det faktiskt kunde uppvisa.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar