torsdag, februari 15, 2007

tiden före Alva

(bild lånad på kanal 5, tack ska ni ha!)
Jag gillar Johnnie och Mattias, riktigt mkt faktiskt. Och jag älskar Afrika, har rest i ett gäng länder och flera gånger. Jag har dessutom erfarenhet av biståndsarbete i Sydafrika. Därför blev jag helt nervös i inledningen av deras nya program Hello Africa. Det verkade så extremt ytligt och dåligt genomtänkt. Nån fräck producent har kläckt en ball idé om hur de två goa gubbarna kan få en nästan kristen gloria bara genom att skicka dem på ett plan till en fattig plats och... ja vad fan ska dom göra??? Jo, vi låter dem bygga en skola, kan det bli bättre?! Och sådär börjar det ju, dom rika vita moderna missionärerna (från den kommerciella tv-kanalen) kommer ner till dom svarta stackarna och räddar en kontinent med ett skolbygge. Sorgligt värre, tänkte jag. Både själva grejen och att det är just mina favoriter som trillar i fällan.

Men! Det tar sig efter ett tag. När de här två goa gubbarna inser problematiken. Att det inte är värdigt att trilla in som på ett exotiskt människo-zoo för att sen "åka hem till hotellet o dricka kaffe".

Och där inser jag att "det där gick jag också igenom en gång i mitt liv före Alva och hennes mamma". Vi var i Eastern Cape (Sydafrikas fattigaste provins, vilket på nåt sjukt sätt är en merit i biståndssammanhang) med ett idrottsprojekt. Vi jobbade med att lära ut idrottsledarskap till ungdomar, lärare (-innor) och grupper med arbetslösa. Faktiskt en ganska klok idé, vi har en bra ungdomledare-tradition i Sverige som gör sig bra på export. Kostar inte mycket i frakt och kan downloadas och kopieras i all oändlighet.

Och för att vi (jag o min ungdomspraktikant-kollega) skulle komma in i rätt tankesätt skickade projektledaren ut oss til Zweilitcha (en riktigt stor township) direkt när planet landat. Visserligen träffade vi vänner till projektet men det var ändå som J&M - in i skiten direkt o bli av med den nervösa nyfikenheten. Sen dröjde det inte så värst länge förrän man kunde börja mötas mer på lika villkor och göra nån egentlig nytta.

Jag är inte alls säker på att dom kommer att rädda det där projektet till nåt anständigt. Dom har lite väl många kapitalistiska kumpaner med sig. Men gotlänningen o hans kompis är genuint ödmjuka så det kan gå, vi får se.

Lite glada minnen från tiden i sydafrika;

Två lärarinnor och en skolklass handbollare, tex LW left wing (det var lärarinnorna som gjorde lapparna när de skulle "examineras" av oss i sitt ledarskap).
En av de större grupperna vi hade utbildning med. I detta fall en blandning av ungdomar och arbetslösa.

Ett underbart roligt gäng tjocka och glada lärarinnor. De här damerna skrattade mest hela dagen. Och blev rätt hyffsade på att hyssta boll.

Andra bloggar om: , , , , ,

9 kommentarer:

Nathalie sa...

nar alva vaxer upp kan du ju ta med henne pa nagon resa :) min mamma brukade packa in mig och lillasyrran i plan och flyga runt hela varlden nar vi var spadbarn och det gick sa bra, sa :) det ar battre att vanja barnen snabbt an att vanta :)

Alvas Pappa! sa...

jösses vad snabb du är?!? Hur går det till?? MEN YES! Jag kan inte hålla mig tills vi får resa, bland annat vill jag visa Afrika för Alva. Jag o mamman ville till Sydafrika förra gången men det blev Kenya. Nästa gång kan vi kanske ta med Alva.

Susanne sa...

När jag var yngre ville jag arbeta med biståndsarbete i Afrika. Helst på något sjukhus eller på ett fältsjukhus. Nu blev det inte riktigt så, men kan fortfarande tänka mig att åka någon gång.

Vi har ett fadderbarn genom PLAN, i Ghana. En flicka på 7 år. Om vi åker till Afrika inom snar framtid, så blir det definitivt för att hälsa på henne!!!
Jag hoppas att det kan bli så någon gång

Susanne

Skolfröken sa...

Å, jag önskar att jag hade gjort en sån där resa.. Men det kanske inte är försent än.

Förövrigt störde jag mig också rejält på den där idiotiska Joel.

lillasysteryster sa...

Jag såg faktiskt inte programmet av just rädsla att det skulle vara en sånt där ytligt och "nu-ska-vi-rädda-afrika-mentalitet". Men kanske ska jag ge det en chans ändå?

Zara sa...

Jag såg inte programmet, just för att jag tänkte som du.
Spännande att ha arbetat där nere, du får ta med Alva när hon blir stor!

nathalie sa...

Svar pa kommentar ;) Ja du, Alvas pappa, jag hade turen att komma in pa din blogg nar du publicerat + att det ar alltid kul att kommentera forst :)
PS. Mallorca och Kanarieoarna ar ju valdigt barnvanligt nar barnen ar sma :)

Alvas Pappa! sa...

Susanne/Skolis (och alla andra): ÅK TILL ETT AFRIKANSKT LAND! ÅK! ÅK! Eller flera. Och åk på egen hand med lonely planet (oftast ödmjuk o respektfull inför platserna de beskriver) i hand. Medtag ett öppen sinne och sunt förnuft. Det finns så ofattbart många olika och intressanta miljöer o m-skor! Handla o bo lokalt (delvis för att man får se mer men också för att stödja andra än rika investerare). Nä jag får ge mig där, jag kan brinna för det där i en miljon ord.

ang programmet; ja den som lever får se. Det kan kanske verka överdrivet men jag oroar mig för att det blir platt o dumt, hoppas inte.

Prinsessmamman sa...

Åh, vilka minnen som kom över mig nu! Gjorde mitt examensarbete i S.A 1994! Startade upp ett vänsamarbete mellan några skolor här och några skolor i en kåkstad (Lingelihle, Cradock) och reste runt under några veckor. Startade i Capetown och slutade i East London. Vilken resa! Skulle gärna åka tillbaka men tyvärr lär man väl se att alla kåkstäder är i lika dåligt skick än i dag...

(sen har jag varit i Tanzania också! En kompis bror jobbade i bushen och vi reste runt under några veckor! Så häftigt!)