lördag, februari 03, 2007

tillbakablick / framtidsförnuft

Satt o surfade runt på bilderna vi har på flickr och kan inte fatta att Alva var så pytteliten för (vad som känns) bara några veckor sedan. Och blir arg för att den absolut första tiden var så otroligt häftig men nu känns det som att man inte uppskattade den tillräckligt. Knasigt.

Men då inser man också att man måste uppskatta varje litet NU. Hela tiden!

10 kommentarer:

ilse-marie sa...

Tack för kommentaren! Vilket underbart litet underverk Alva är! Sköt om er, kram

Karin sa...

HÅLL DEN TANKEN!!! Att man måste ta tillvara på alla ögonblick hela tiden, det är jätteviktigt att komma ihåg, när den där vardagen tar överhand- vem vabar idag, vem fixar födelsedagspresenter till kalaset, vem packar idrottskläder- ja, du vet nog själv... När barnen är ett par år, så är det så lätt att ta tillvaron för given, det är inte så nytt längre- sen hamnar du i min sits, ena ungen är 18, den andra är 16 och snart flyttar de ifrån mig, jag har ångest hela tiden..:-D Inte riktigt, kanske, men jag undrar hur jag utnyttjat de år som vi fått tillsammans, sedan, när de flyttat, blir ju tillvaron en annan och vår relation också. Jag är fortfarande deras morsa och kommer alltid vara, men de är inte lika beroende längre, på gott och på ont.

Karin sa...

Gud så jag surrade. Hoppas du får någon relevans i det där. Då vinner du en jordenruntresa- på egen bekostnad!

Alvas Pappa! sa...

Jodå, det låter absolut förnuftigt så det blir nog en jordenruntresa... (=

Karin sa...

ok, då blir jag övergiven av en till pappabloggare alltså...jag börjar tro att det är ungefär som med pojkband, så fort jag slutade tycka ett pojkband var helt förkastligt, och hittade en låt som var lyssningsbar, då splittrades de. Jag har hittills lyckats med Backstreet Boys, Five, Take That, samt ett antal som jag inte ens kommer ihåg namnet på längre. Jackson Five borde inte vara mitt fel, jag var knappt intresserad av musik på den tiden, men man vet aldrig...

Karin sa...

att ni pappabloggare funkar ungefär som pojkband, skulle jag skriva, men varför skulle jag o-surra i just det här inlägget??
kontenta alltså: så fort jag hittar en pappabloggare, så försvinner han. Ynk. Du får vänta med att åka jorden runt tills jag tröttnat på att läsa din blogg. Det lär ta ett tag.

Alvas Pappa! sa...

hehe, du är rolig du. börjar alla pappabloggare med att vara förkastliga (=

men du - så kul som du surrar borde du starta "karin surrar bloggen". Jag hade läst!

Karin sa...

Nope, men tankariroten på bloggspace.se kan du alltid besöka, om du vill!

Karin sa...

Och ni börjar inte alls med att vara förkastliga, däremot så la Hemliga pappan ner fast jag var beroende av hans blogg, och nu hotar du med att dra jorden runt bara för att jag sa att du vann en jorden-runt-resa på egen bekostnad, och alltså blir jag övergiven av en pappabloggare till, ungefär strax efter att jag upptäckt er. Hajjar du?
Nån som gillar Hipphipp kan aldrig vara förkastlig! ..Handla på Konsum..

Alvas Pappa! sa...

Karin; (=